Göteborgsposten – 4 mars 1863, sida 1

de sörpligtelser Danmark iklädt sig gentemo Tyska förbundet, yttrar grefve Manderström. -Med afseende på möjligheten för den danska regeringen att kunna fortgå med särskilda representationer för de fyra olika delarne al danska monarkien, hvilkas bifall skulle vara nödvändigt för beviljandet af de för monarkien i dess helhet gemensamma utgifter, se vi oss tvungne uttrycka vår sarhäga beträsfande det praktiska resultatet af en dylik anordning. Det är möjligt att vi misstaga oss; men om vi grunda våra iakttagelser på utöfvandet af den konstitutionela styrelsetormen, sådant det hos oss sjelfva eger rum, är det oss omöjligt att komma derhän att vi kunna dela samma öfvertygelse. Grefven fäster derefter uppmärksamheten på en annan omständighet, och den är: svårigheten för konungen af Danmark att icke blott sjelf antaga dessa förslag utan åfven att få dem medg fna at danska folket och grefven anser allt gifva anledning förnoda, at! danska folket ej skall anse de förmåner, man vill tillförsäkra det, motsvara offret af en statsförfattning. hvilken det är uppriktigt tillgifvet — och allt detta måste dock af makterna tagas med i beräkningen. Hvad jag redan yttrat, säger grefve M., skall vara tillräckligt för att öfvertyga H. M. kejsarens af Ryssland regering, att K. M:ts regering icke kunnat blifva öfverraskad af att finna det förslagen icke blifvit af kabinettet i Köpenhamn antagne. Vi hafva icke sökt utöfva något inflytande på dess beslut i detta hänseende, men vi hafva på förhand kunnat sluta dertill. Detta är icke så till förståendes, som skulle vi anse dessa förslag i alla asseenden förkastliga; långt derifrån, vi anse fastmera att med nödvändiga je emkningar, de erbjuda värderika utg gångspunkter för en tillfredsställande lösning. Kunde vi å vår sida bidraga till öfverenskommelse om för begge parterna antagliga vilkor, skulle ingenting vara oss kärare: hvad vi kunna lofva är, att vi ingenting skola försumma för att försöka afhålla Danmark från hvarje ytterligt steg: den fördel, som vi hafva vid att icke se er dylik sakernas ställning uppkomma, är den bästa borgen för vår uppriktighet och vår goda vilja i detta hänseende. 12. Till K. M:ts Minister i Köpenhamn Stockholm d. 21 Januari 1863. K. danske ministern har igår gifvit mig del af det intryck, min depesch af d. 30 sistl. dec. till hr baron Wedel-Jarlsberg, åstadkommit på h. exc. Hall. Vid Tit:i föreläsning af denna depesch hade hr Konseljpresidenten af några i densamma om hertigdömet Slesvig förekomma inde uttryck funnit sig allvarsamt oroad, alldenstund han ansåg dem innebära något, som i sin utsträckning möjligen kunde stärka Tyskland i dess förmenta rätt att inblanda sig i detta hertigdömes styrelse. Jag har sagt hr grefve von Plessen, att jag helt visst aldrig hyst en så beskaffad tanke, och att, för att ej nämna de åsigter K. M:ts regering bestämdt och offentligt vid alla tillfällen i denna fråga uttalat, de föregående meningarne i samma depesch, hvurest jag berör de garantier, som de europeiska makterna genom Londoner-protokollet hade för afsigt att erbjuda Danmark, icke allenast med hänsyn till dess integritet, utan äfven med afseende på dess fullkomliga oberoende af hvarje främmande inblandning i dess inre angelägenheter, synas mig vara af beskaffenhet att gifva slå ende bevis på motsatsen. Ehuru K. M:ts regering skulle haft skäl önska, att reformerna i hertigdömet Slesvig, hvilkas nödvändighet danska regeringen erkänt, redan hade blitvit åvägabragta, och ehuru vi äro öfvertygade att de fördelar, som deraf skulle tillskyndats Daumark, hade blifvit långt större än de olägen