Göteborgsposten – 4 mars 1863, sida 1

Jag tror att IIarcourt Talboys njöt af det romerskt storartade i sitt tal och att han gerna skulle velat bära en toga och svept sig med sträng värdighet in i densamma, när han vände ryggen till Georgs stackars förespråkare. Georg hade aldrig sjelf sökt blidka sin fader, emedan han kände honom nog för att veta att detta var omöjligt. — Om jag skrifver till honom, skall ban inlägga mitt bref i kuvertet och skrifva på det mitt namn och den dato, då det anlände, brukade den unge mannen säga, och sedan skall han kalla alla i huset att bevittna att det ej rört honom till någon bevekande erinring eller medlimsam tänke Han skall framhärda i sitt beslut till sin dodsdeg. Jag tror att han i grund och botten är glad öfver att hans ende son sårat honom och gifvit honom anledning att paradera med sina romerska dygder. Så hade Georg svarat sin hustru, när hon och hennes fader bådo honom atv begära hjelp af Ilarcourt Talboys. — Nej, min älskling, sade ban slutligen. Det är kanske mycket svårt att vara fattiva, men vi skola uthärda det. Vi skola icke gå till min hårde fader mdd omk iga miner och bedja honom gifva oss föda och tak öfver hufvudet endast för att få ett afslag i längs Johnsoniska fraser och blifva en klassiskt exempel till varnagel för hela grannskapet. Nej miu sköna Helen; det är lätt att svälta men svårt att krypa. (Forts)