Göteborgsposten – 3 mars 1863, sida 1

om huru mänga stöflor, gossar vid hans älller slita! han ha kanske stundom ej fått gå i skola och har måst nyttja då liga stöflor, när vi haft ondt om pengar, men jag har ick varit elak mot honom. Jag är viss på att, om ni frägad honom en hel vecka, ni skulle komma till det resultatet at bans stackars gamle morfar aldrig sagt ett härdt ord til honom. Georg som observerade sin gamle beskyddares smärta började tjuta förfärligt och sade att han aldrig ville lemn: honom. — Mr Maldon, sade Robert Audley med en röst som var halft sorgsen, haft medlidsam, när jag i går qväll öfver. tänkte min ställning, trodde jag icke att jag skulle kunn: komma att finna den mera plågsam än jag ansåg den då Jag kan blott säga: må Gud förbarma sig öfver oss alla: Jag känner att det är min pligt att taga bort barnet, mer jag skall föra honom från ert hus till den bästa skola i Southampton och jag ger er mitt hedersord att jag icke skall söka afpressa hans oskyldiga enfald något, som kan — jag menar, sade han afbrytande sig plötshgt att jag icke skall söka att komma hemligheten ett steg närmare genom honom. Jag — jag är ingen spanande polistjensteman, och jag tror icke att någon sådan skulle vilja pumpa ett barn. Gubben svarade icke; han satt med ansigtet beskuggadt af ena handen och med den utsläckta pipan mellan den andras fingrar. — Gå ut med gossen, mrs Plowson, sade han efter en paus, gå ut med honom och kläd på honom. Han skall följa mr Audley.