Göteborgsposten – 3 mars 1863, sida 1

Isamtal mellan två personer der den ena är alldeles stum, så kan dock ur svaret härledas ganska mycket, och så är äfven händelsen här. Jag anhåller om ert öfverseende för detta utdrag som naturligtvis mäste bli kort jemfördt med de 76 stora qvartsidorna eller rättare sagdt de 38, ty hälften af boken upptages naturligtvis af den fransyska texten. Alla depescherna äro undertecknade: Manderström — helt rätt och slätt. I. Till K. M:ts Minister i Köpenhamn grefve Wachtmeister, Stockholm d. 14 Mars 1:61. Denne depesch besvarar grefve Wachtmeisters af d. 5—8 samma månad rörande de af danska regeringen till de holsteinska ständerna församlade i Itzehoe, aflätna framställningar, hvilka blifvit ministern förtroligt meddelade af danska konseljpresidenten, samt den sistnämndes önskan att svenska regeringen ville hos tyska Stormakterna understödja nämnde förslag. Tit. känner H. M. konungens åsigter beträffande de åtgärder hvilka synas Honom böra vidtagas för att komma till en definitiv och för Danmark gagnelig uppgörelse af denne tvistefråga, hvilken sedan så långt tillbaka förefinnes mellan detta konungarike och tyska förbundet, och Tit. har mer än en gång haft tillfälle att utveckla dessa åsigter för Danska regeringen. De råd H. M. konungen sålunda låtit gifva, hafva hvilat på en allvarlig och vänskaplig uppfattning af de svårigheter, hvaruti denna regering sig befunnit äfvensom på en uppriktig öfvertygelse att den enda bot, som häremot stode att finna, vore en afgörande åtgärd, hvarigenom tyska hertigdömena blefve ställda under en administrativ styrelse fullkomligt skiljd från konungarikets och Slesvigs. Danska regeringen har med välvilja upptagit dessa råd men ansett sig ej kunna följa dem. Vi hafva yrkat derpå så långt det tillbörliga och den aktning, som vi äro skyldige hvarje oberoende stat, hafva tillåtit oss, men inför danska regeringens fasta beslut att ej beträda denna väg, hafva vi måst vika; och vi hafva inskränkt oss till att, då andra vänskapliga makter yrkade att Holsteins ständer måtte erhålla rätt att votera detta Hertigdömes andel i anslagen till de för hela Monarkien gemensamma utgifterna, förena oss med dem — af den orsak att denna punkt syntes oss ett oeftergifligt vilkor för möjligheten af ett antagande. II. Exc. belyser vidare de orsaker som förmått honom till detta sätt att se frågan och yttrar att om han ej fattat saken på detta sätt skulle svenska regeringen fått anledning till förebråelser, som den aldrig skulle kunnat förlika sig med att hafva ådragit sig. H. Exc. hoppas att man i Danmark gör sig reda för våra känslor och ej misstänker oss för likgiltighet och ljumhet för Danmarks intressen samt att det är alldeles mot vår vilja och med ledsnad som vi se oss tvungna att afstå från det af oss begärda förordet i obegränsad form — hvilket dock ej hindrar att vi framför allt önska att icke skilja oss från sagda regering, äfvensom det skulle varit högst smärtsamt om hr Hall tolkat vår tystnad i en syftning som vore fullkomligt stridande mot våra atsigter. 2. Till K. M:te Minister i Berlin, hr Järta. Stockholm d. 14 Mars 1861. Denna depesch är helt kort och Statsministern uttalar i denna sin förhoppning att de i den förra depeschen omtalade, till de holsteinska ständerna af danska regeringen framställda förslag om rättighet för dessa att votera den på Holstein belöpande andel i anslagen till de för hela monarkien gemensamma utgifter, skulle öfverensstämma med de fordringar som framställts at tyska förbundet, samt bidraga till utjemnande ar de beklagliga;