Göteborgsposten – 2 mars 1863, sida 1

bundet för ordnande af Holsteins ställning till monarkien. ; Etter en ytterligare utveckling af att frågan, hvilken hotar Danmarks existens Som stat, derigenom blir en europeisk, etter att hafva förklarat, att det visserligen vore önskugt om Danmarks definitiva gräns vore vid biben och Holstein upphörde att utgöra en del af det tyska forbundet, men att detta resultat endast skulle kunna ernås genom ett krig, hvilket alla makter äro intresserade al att undvika, och efter att hafva antydt, att det skulle vara otillräckligt gifva Holstein en ställning sådan som den Luxemburg intager till Nederländerna, uppställer grefve Manderström följande förslag: 1) Fullständig administrativ assöndring för den öfriga delen af monarkien från Holstein, som forutom sina särskilda angelägenheter äfven skall hafva sin egen arm; de gemensamma angelägenheterna skola sålunda inskränkas till civillistan, diplomatisk representation, flottan, postoch telegratväsendet. På detta sätt skulle de gemensumma inkomsterna ungelärligen bli tillräckliga för utgitterna, och normalbudgeten kunde uppslällas på en fast och otöränderlig basis, uvilken endast skulle kunna torändras elter otvereuskommelse mellan monarklens olika delar; 2) Då konungen af Danmark uppty llt sma lonen i alscenue på Hlesvigs orgaumsation, skola de makter, som underskrivit londonerprotokollet ar 1852, uttärda en förklaring, hvilken konstaterar detta, och som skull for framtiden försäkra dem om upphörandet af hvarje Tysklands inblandning i detta hertigdömes angelägenheter; 3) För att betrygga de två första vilkorens verkliga utförande, bör man förklara Holstein neutralt och ställa detta territorium under törut nämnda makters garanti. Dessa förslag motiveras ytterligare, det första dock endast kort. Med hänsyn till det första fäster grefve Manderström uppmärksamheten derå, att om ock klagomälen örver de tysktalande slesvigarnes behandling äro mycket ötverdrifna, äro de likväl icke så alldeles ogrundade ; men man bör föjta-alseende derå, att om det tyska språket under närvarande förhållanden erhölle obegränsad frihet, skulle danska regeringen kunna befara att se germanismens utbredande begagnas som medel till territoriala inkräktningar af Tyskland. Då denna fruktan försvunnit med tillhjelp af det föreslagna medlet, är det ej något tvitvel om, att danska regeringen skall medgitva alla hertigdömets innevånare den största frihet. Äsven omtalas här planen om Slesvigs delning, hvilken förklaras för principstridig och farlig, emedan den skulle leda dertill, att Tyskland efter hand skulle göra anspråk på de distrikter, der det tyska elementet småningom kunde tränga in, och detta skulle då söka att utbreda sig till Skagen. Slutligen uttalas, att dessa förslag, och isynnerhet det sista, skola möta starkt motstånd från Tysklands sida. De kunna derföre endast utföras såsom en följd af en europeisk nödvändighet, hvilken blifvit erkänd genom en föregående öfvererenskommelse mellan de icke tyska makterna. Depeschen slutar sålunda: -Man skall ej kunna neka till, att svenska regeringen är i högsta grad intresserad af att se en strid lyktad, som tynger på hela vår framtid och hvilken, om ingenting sker för att asgöra den, ovilkorligen skall forr eller senare föra till en strid, i hvilken det skall bli oss mycket svårt att icke deltaga. I det vi taga initiativet för att föreslå en öfverenskommelse, som tyckes öfverensstämma med båda parternas välförstådsda intressen, hafva vi försökt att, hvad på oss ankommer, aflägsna de eventualiteter, som in