Göteborgsposten – 28 februari 1863, sida 1

var sig åter likt. I stället för snö och is, spirar gråset öfverallt fram, knopparne svälla och åtskilliga hängeträd hafva redan börjat blomma. Det är som vi befunno oss i slutet af April istället för slutet af Februari. Också börjar äfven Trädgärdsföreningens direktion. att så tankar på våren och den stundande sommaren. Vid det sammanträde, som bemälde direktion nästa måndag skall hålla, lär neml. förekomma till öfverläggning det väckta förslaget om borttagande af det gamla musikskjulet och uppförande istället af en vacker paviljong, tillräckligt stor för att kunna inrymma en orkester. En särdeles vacker ritning till denna paviljong, uppgjord af arkiteckten Aug. Hansson, finnes till påseende framlagd hos örtagårdsmästaren hr Löwegren. När man sett denna ritning och tänker på det närvarande musikbåset, så kan man ej annat än önska, det direktionen måtte besluta sig för uppförandet af en ny paviljong i enlighet med denna ritning. Kostnaderna derför blifva visserligen stora, men torde ej vara oöfvervinneliga. Den gamla skulle sedan lämpligast kunna pryda den dråpliga Getebergsängen vid stundande marknader. Det är icke allenast för höjande af prydligheten i den så utomordentligt täcka parken, som denna paviljong är önskvärd, dess tillkomst eller ej kommer måhända äfven att afgöra, huruvida vi kunna hafva förhoppning om, att den fullständiga orkester, som vi nu ega, kommer att i sitt närvarande skick bibehållas. En orkester måste naturligtvis, så vida den skall kunna existera, hafva tillfällen till förtjenst, och sådana torde nästkommande säsong blifva färre än förut, ifall intet lyriskt sällskap gästar teatern. För utförande af entreaktstycken hos ett dramatiskt sällskap behöfves naturligtvis ej en så fullstämmig orkester, liksom ock det är tydligt, att honorariet för aftonen ej kan bli så stort. För orkesterns sammanhållning har man derföre ansett önsk värdt, att densamma under sommarmånaderna kunde två aftnar i veckan gifva concerts champåtres i den föreslagna nya musikpaviljongen, för hvilka den hvarje gång skulle hafva en bestämd aflöning, så att ej något vidrigt skramlande med sparbössor skulle ega rum. Största svårigheten är dock att utfundera, hvarifrån dessa medel skola tagas; men det finnes väl råd äfven härför: Såväl direktionen som disponenten af schweizerilokalen måste göra sina uppoffringar för det allmänna; dessutom kunde priset å familje-årskorten något höjas samt slutligen tillfälle beredas för teckning af frivilliga bidrag för det goda ändamålet. Stadens unga män borde åtaga sig denna angelägenhet. Säkerligen vilja många hundra af dem gerna gifva hvardera några riksdaler, för att under sommarastnarne hafva musik vid tömmandet af lilla punschglaset efter dagens mödor och att dervid slippa parera anfall med sparbössor. Således: vi böra hafva en ny musikpaviljong, så komfortabel, att vår orkester derstädes kan gifva konserter. Ske alltså! Den länge efterlängtade tenoristen Joseph Tichatschek är nu i antågande och väntas hitkomma i öfvermorgon. Hr Tichatschek är ingen dufunge numera, hans teaterverksamhet omfattar redan en tidrymd af 33 år, och under denna tid har han ensamt i Dresden uppträdt 1,441 gånger, deraf 108 i Friskytten, 107 i Hugenotterna, 92 i Den stumma o. s. v. Visserligen har han nu på de senare åren nödgats säga ett smärtsamt farväl åt några bland de högre toner, på hvilka han förut till ett förtjust publikums hänförelse gungat; men de han ännu eger i behåll, skola hafva bibehållit hela sin ursprungliga styrka och fyllig