Göteborgsposten – 27 februari 1863, sida 1

Jag känner mig också förvissad, att den Svenska konstnärinnan ej förgäfves skall vädja till rättskänslan hos nationens nu församlade Ombud, då hon söker ett kostnadsfritt tillträde till konstens lärosalar, söker delaktighet i de förmåner, hvilka länge kommit de manliga konstnärerna allena tillgodo. Vi kunna med skäl känna en glad tillfredsställelse öfver de landsmaninnors framsteg, hvilka bidragit att äfven i främmande land göra den Svenska målarekonsten känd och värderad; må vi derföre ej utsätta oss för förebråelsen, att vägra skyldig uppmuntran åt anlag, hvilka, rätt utvecklade och ledda, kunna frambringa konstnärer, som måhända skola blifva en prydnad, en heder för fäderneslandet. Om jag trodde mig behöfva citera exempel från utlandet för att väcka ett lifligare intresse för den sak, hvars förespråkare jag är, skulle jag kunna nämna, att i Paris finnes en särskild Akademi för gvinliga konstnärers undervisning, och att qvinliga elever alltid!