Göteborgsposten – 27 februari 1863, sida 1

stadgar finner man ej heller något, som antyder, att qvinnor med erkända konstnärsanlag, som visa sig kunna upptylla de sordringar, hvilka äro bestämda såsem vilkor för inträde i Akademiens olika klasser, böra uteslutas från åtnjutande af de förmåner, denna stiftelse erbjuder åt konstens idkare. Då Akademiens syftemål sålunda är danandet af skickliga konstnärer genom att befrämja utbildandet al. de lyckliga anlag, som naturen förlänat åtskilliga individer, — då uti dess stadgar ej finnes något förbud mot qvinliga elevers tillträde till lärosalarne — då vi ega mer än ett bevis derpå, att äfven den Svenska grinnan, alla hinder oaktadt, kan förvärfva en ej obetydlig konstnärsskicklighet, kan uppträda såsom sjelfständigt skapande konstnär, hvarpå såsom bevis blott behöfver nämnas, att bland National-musei samlingar blifvit inköpt en tafla, utgången från en Svensk målarennas atelier, — framkallas ovilkorligen den frågan: hvarföre skall man längre förneka den med anlag och kärlek för konsten begåfvade gqvinnan den kostnadsfria undervisning, som hon såsom Svensk medborgarinna bör kunna förvänta af den på Svenska folkets bekostnad underhålla Kongl. Akademien för de fria konsterna: Och denna fråga hör ej till de frågor, som vidare kunna undanskjutas obesvarade. Visserligen har det blifvit anfördt, såsom hinder för qvinliga elevers emottagande vid ifrågavarande konstskola, dels bristande utrymme, dels ock nödvändigheten af en föregående förändrad undervisnings-ordning, hvilken senare ej skulle kunna verkställas utan mera medel, än de, som för närvarande stå till Akademiens förfogande. Jag erkänner villigt, att bristande utrymme är ett vigtigt hinder; men jag inser ej, att de manliga eleverna ega någon i stadgarne, utan allena af gammalt bruk, sanktionerad företrädesrätt till till förenämnda kostnadsfria under visning. Hindret torde dock lätteligen kunna undanrödjas, om undervisningen anordnas på sådant sätt, att de manliga och de qvinliga eleverna, hvar för sig, undervisas på olika tider. Så tillgår vid Svenska Slöjdföreningens skola, der ett ganska betydande antal qvinliga elever njuta undervisning, och har visat sig fullkomligt ändamålsenligt. Men då lärarne vid Kongl. Akademien för de fria konsterna, genom skyldigheten att på särskilda tider undervisa qvinnor, som anmäla sig såsom elever, skulle påläggas en betydligt förökad undervisningsskyldighet, fordrar billigheten att de också erhålla förökade löneförmåner. Vill man sjelfva saken, måste man ock vilja de för sakens ernående oundgängliga medel.