Göteborgsposten – 27 februari 1863, sida 1

— Hvad i all verlden står på med qvinnan? tänkte Robert, när han vände sig från gossen till den ljusbäriga enkan, som småningom makade sig in till bordet, på hvilket lille Georg Talboys stod och talade med sin förmyndare. — Tar hon mig ännu för en uppbördsman, som vill åt detta eländiga bohag, eller ligger orsaken till hennes oro djupare? Det är knappt troligt, ty hvilka löjtnant Maldons hemligheter än äro, är det mindre sannolikt att denna qvinna har reda på dem. Mrs Plowson hade nu hunnit närma sig bordet och tog fatt i gossen, när Robert vände sig om med häftighet. — Hvad ämnar ni göra med barnet? sade han. — Jag ville bara ta honom ut och tvätta hans vackra ansigte och ordna hans hår, svarade qvinnan i samma inställsamma ton, hvari hon talat om vattenledningsafgiften. Han tar sig icke bra ut, när hans söta ansigte är smutsigt. Om fem minuter skall jag ha gjort honom så fin som en ny knappnål. Hon lindade sina långa magra armar kring gossen i det hon sade detta; och hon höll på att bära ut honom, då Robert hindrade henne. — Jag vill hellre att han blir som ban är, sade han, besvära er icke. Jag kommer icke att dröja länge i Southampton och jag vill böra allt hvad den lille har att säga mig. Den lille slöt sig närmare till Robert och såg förtroendefullt i advokatens ögon. — Jag tycker mycket om er, sade han. Jag var rädd