Göteborgsposten – 26 februari 1863, sida 1

förlopp erhöll han ett mycket formligt bref, mr IIarcourt Talboys förklarade uttryckligen att han alltifrån Georgs bröllopsdag icke haft något att göra med honom, och att detta hans löjliga försvinnande endast alltför väl öfverensstämde med hans orimliga giftermål. Författaren till detta faderliga bref tilllade i ett postscriptum, att om mr Georg Talboys hade den usla planen att oroa sina vänner genom sitt afsigtliga försvinnande för att förmå dem till penningeafsändningar, så visade detta att han alldeles icke kände de ifrågavarande personerna. Robert Audley hade skrifvit såsom svar på detta bref några rader, hvari han med oförställd harm lät mr Talboys veta att det var föga sannolikt att hans son gömt sig för att utföra någon intrig mot sina anhöriges kassa, då han han hade tjugetusen pund innestående hos sin bakir, när han försvann. Efter att ha afsändt detta bref, hade Robert uppgifvit allt hopp på bistånd af den man, som borde vara mest intresserad i Georgs öde, enligt naturens ordning. Men nu fann han att han dagligen kom ett steg närmare det i mörka skuggor insvepta mål, som låg framför honom, och derföre återvånde hans tankar till mr Harcourt Talboys. — Jag vill resa till Dorsetshire, sedan jag varit i Southampton, sade han, och tala med denne man. Om han ät nöjd med att hans sons öde blir en mörk och hemsk hems lighet för alla, som känt honom — om han nöjer sig mec att dö okunnig om hur den stackars menniskan slutat sins dagar — hvarför skulle jag då söka reda den trassliga härfvan, arbeta på lösningen af den förfärliga gåtan och saml: de ekingrade fragmenter, som tillsammans kunna bilda ett för