Göteborgsposten – 26 februari 1863, sida 1

tecken af sin eviga tillgifvenhet och oföränderliga aktning — miss Bince var säkert romanesk — till sin älskade vän IIelen Maldon. Den tredje var daterad september 1853 och var skrifven af Helen Talboys, som gaf kalendern till Georg Talboys, och det var vid anblicken af denna tredje del, som mr Robert Audleys ansigte förlorade sin naturliga färg för att betäckas af en sjuklig blygrå blekhet. — Jag kunde veta det förut, sade den unge mannen och tillslöt boken med en djup suck. Gud vet att jag var beredd på det värsta, och det värsta har kommit. Nu begriper jag allt. Mitt nästa besök gäller Southampton, jag måste Jaga att gossen kommer i bättre händer. XXI. Mrs Plonson. Bland de brefpackar som Robert Andley funnit i Georgs koffert, var en enligt påskrift från den försvunneg fader — från den far, som aldrig visat mycken godhet mot sin son, och som sett i Georgs oförsigtiga giftermål en välkommen förevänning att låta den unge mannen sörja för sig sjelf. Robert hade icke sjelf sett mr Harcourt Talboys, men Georgs likgiltiga yttranden om denne. herre hade gifvit bonom någon id om hans karakter. Han hade skrifvit till mr Talboys straxt efter Georgs försvinnande och i väl afvägda ordalag antydt sina misstankar att denna hemlighetsfulla sak blott kunde förklaras genom ett nidingsdåd. Efter flera veckors