Göteborgsposten – 26 februari 1863, sida 1

fram till allmänheten, hvars nycker och ofta dåliga passioner han måst smickra, för att få köpare åt sin förläggare och högre arvode af denne! Visserligen har en och annan äfven under så fatta omständigheter vetat att hålla sin sångmö i prydnad och väl bevarat henne från att bli en fal hetär; men hvad strider det kostat dem, hvilka försakelser, ja, kanske brist de fått utstå, innan man velat gifva dem rättvisa, om de ens fått sådan före sin död, — det känner ej verlden, men de utkämpade striderna ha blekt många af deras ädlaste förhoppningar, fördystrat deras renaste tankar och instrött bitterhetens ironi i deras sång. Det är sannerligen på tiden, att svenska nationen börjar egna någon omvårdnad åt dem som i sångens torner gifva lefvande uttryck åt den nationala andan, åt det allmänna föreställningssättet, åt solkmedvetandet. Vär vitterhet ligger i lägervall, den har förlorat alltmera af sin svenskt nationala art-respekt för undantagen —, dess idkare må förses med medel och tillfälle, att egna omsorgsfull vård åt sina alster, att kunna flitigt studera hvad som rör sig inom folket, kortligen, att åter göra svenska sången värdig och hög. De understöd man egnat målareoch bildhuggarekonsten ha ju medfört den bästa verkan; hvarföre skulle man vänta annat af vitterheten? Vi vilja ej gerna påpeka: andra länders föredöme, men Danmarks och Norges bör ej lemnas oanmärkt. Hvarföre skola vi vara dessa våra brödraländer så olika i vårt handlingssätt, då vi dock äro dem så lika i kärlek till den nationala, den nordiska sången? Det är med förutskickande af dessa våra tankar i ämnet, som vi här biträda en af grefve A. Ehrensvärd väckt motion å nuvarande riksdag, angående anslag af 6,000 rdr pr år till pensioner och stipendier åt Vitterhetsidhare. Vi meddela här nedan denna motion, dock bifogande att oss synes, det Svenska Akademien eller något annat bolåg äfven borde genom väckelse och understöd af staten (eftersom något annat sätt ej tyckes vinna anklang) uppmanas till anordnande af en litterär tidskrift, der under en sansad och oväldig kritik äfven uppspirande talanger kunde omhuldas och föreställas för den läsande allmänheten, i likhet med hvad förut egde rum med tidskrifterna Iduna, Phosphoros, Svea, Frey etc. Grefve Ehrensvärds motion har denna lydelse : Genom åtskilliga anslag, ställda till Kongl. Maj:ts förfogande att i bestämda syftemål användas, hafva Rikets Ständer erkännt Statens pligt att äfven med dess understöd uppmuntra och stödja samt till fortsatt verksamhet egga dem af landets söner, hvilka egnat sig vare sig åt vetenskapliga forskningar eller åt konstnärlig verksamhet; och tack vare de understöd Kongl. Maj:t sålunda egt att utdela, har mänget gryende anlag blifvit i tid räddadt undan kampen med näringsomsorger, mången lofvande förmåga erhållit medel att utbilda sig för att sedermera, på en gång, gagna och hedra saderneslandet. Till dessa af staten anvisade summor för understöd af konstnärer och vetenskapsmän komma ytterliga åtskilliga, af enskilda stiftade donationer, vanligen ställda under inseende af Universiteten, Kongl. Wetenskaps-akademien, Kongl. Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-akademien, Kongl. Akademien för de Fria Konsterna, Sundhets-kollegium m. fl. Och genom en väl afvägd samverkan af dessa myndigheter och med de medel, öfver hvilka Regeringen sålunda eger att förfoga, har vårt land i detta afseende gjort mera än månget annat, bättre lottadt, åstadkommit. Men den högsinnade omvårdnad Rikets Ständer och många enskilda medborgare sålunda ådagalagt för dem, som inom vetenskapen eller den bildande konsten häfdat, eller visat sig vilja sträfva att häfda det lands ära, som fostrat Linnå och Berzelius, Sergel och Fogelberg, denna samma omvårdnad har dock, besynnerligt nog, icke sträckt sig till dem, som på sångens vingar burit det Svenska namnet till fjerran stränder, som ur den Svenska lyran gripit toner, som utgjort och alltid skola utgöra vårt folks stolthet. De af vårt lands vitterhetsidkare, hvilka lyckats käm