öfver artistens dunkla ideer) hade något gammalmodigt i klangen, liksom musik från en lyra, hvars strängar slappats a fukt under en längre tids förlopp. Robert Audley uppehöll sig ej med att läsa någon af dessa milda utgjuteiser. Har bläddrade hastigt genom dem, sökande efter en bit skrifvet papper eller ett stycke af ett bref, som möjligen kunde lemnats såsom bokmärke. Han fann blott en glänsande ring a gyllene hår, sådant som så sällan förekommer på fullväxts personers hufvuden — en solskenslik lock, som krökte sig så naturligt som en vinrankas späda stjelk; den var mycketo lik i det senare hänseende om ej till färg den mjuka släta lock som värdinnan i Ventnor gifvit Georg efter hans hustrus död Robert Audley uppsköt granskningen af boken och inlade locken i ett postpappersark, hvilket han förseglade med sir sigillring och lade bredvid memorandet angående Georg och Alicias bref i den för vigtiga papper bestämda lådan. Har skulle lägga den tjocka kalendern bland de andra böckerna då han märkte att de begge hvita bladen hängde tillsammans Han var så fast besluten att drifva granskningen till det yt. tersta att ban gjorde sig besväret att skilja dessa blad mec sin pappersknif, och hans ihärdighet belönades, då han fich se att något var skrifvet på det ena bladet. Inskriptioner utgjordes af tre delar och alla tre förrådde olika händer Den första daterad samma år kalendern utkommit, tillkänna gaf att denna tillhörde en viss miss Elisabeth Ann Bince hvilken erhållit den värderika boken såsom belöning för sir ordentlighet och lydnad mot myndigheterna i Camford-HousSeminary, Torqvay. Den andra delen var daterad fem år se nare och skrifven af miss Bince, som gaf boken såsom ct