Göteborgsposten – 25 februari 1863, sida 1

läktaren, der de väntade sig få höra något vackert och uppbyggeligt, men snart sågs det ena fruntimret ofter det andra troppa af hvilket ej heller var att undra på, ty doktorerna Runsten och Lindgren samt kyrkoherden Ternström yttrade sig i ordalag som måste framkalla både blygselns och förtrytelsens rodnad på de qvinliga åhörarnes kinder. En trappa upp i k. operahuset har i veckan börjats en exposition som är af mycket intresse för Stockholm enskildt, men äfven för alla andra, som intressera sig för hufvudstadens förskönande. Det är arkitekten Rudbergs relief-modell till Stockholm inom broarne sådant hr Rudberg önskar att det bör se ut. H. M. Konungen, som lifligt intresserar sig för hr Rudbergs storartade plan till ombyggandet af staden inom broarne, har gratis upplåtit sina enskilda rum i operahuset åt hr Rudberg till expositionslokal och tillåtit hr R. att anbringa gasbelysning på det sätt som för relief-modellens upplysning var nödvändigt. Man inträder i en stor salong, der öfverplagg afläggas och inkommer i ett större rum, der på tvenne bord ligga stora kartor öfver staden inom broarne i en skala af 80 fot lika med 1 decimaltum. I det tredje rummet befinner sig relief-modellen. På en estrad, dit ett trappsteg leder, omgifven af ett jernstaket mot hvilket man kan hvila sig och hvilket på samma gång afhåller alla närgångna s. k. kännare, utbreder sig för åskådarens blickar den täckaste lilla bild af Stockholm inom broarne jemte Helgeandsholmen planerad allt placeradt på några få qvadrasalnars utrymme. Det är Stockholm man har för sig, det ser man nog, man känner igen Riddarholmskyrkan, Storkyrkan, Tyska kyrkan m. m. Men detta Rudbergska Stockholm är bra mycket vackrare än det Stockholm, vi dagligen hafva framför oss. Öfver det hela hvilar ett solvarmt ljus, åstadkommet på det sätt, att det ur de horizontelt anbragta, modellen omgifvande gasarmarne, strömmande gasskenet tränger sig genom rödt tunnt ylle — det är det nya Stockholm på en varm sommardag man har under sina ögon. Se hur grönt och vackert det är der nere i Strömparterren, den nuvarande, och i den på den planerade Helgeandsholmen anlagda promenadplatsen med sina aller, springbrunnar och parterrer. Midt i denna park reser sig en villa i italiensk stil med kupol af glas och i parkens fyra hörn stå statyer af våra stora Kunga-Carlar. Parkanläggningens yttersta ända skäres af Drottningbron, som vid Rosenlund fortsätter Drottninggatan. Kastar man ögat på staden, förvånas man öfver de räta, breda gatorna, de vackra husen, de här och der anbragta nya squares med grönskande träd. Riddarholmen tager sig isynnerhet präktigt ut i sin nya drägt, Kammarrättens och Hofrättens m. fl. hus stå qvar, men der nu Riksens Ständers hus står inklämdt mellan de omgifvande husen, reser sig en ståtlig, fritt stående byggnad — det nya Parlamentshuset, hvars former mycket påminna om Parlamentshuset i London, att döma af de afbildningar man har af detta. En bred kaj löper kring hela Riddarholmen, som hela kajen utefter är planterad med träd. Slottsbacken tager sig särdeles väl ut, den är något sänkt, Finska kyrkan och gamla Skoporten äro försvunna och stora palatser intaga dessas plats. Men det är omöjligt att beskrifva alla de förändringar hr Rudbergs rika fantasi låtit vårt City undergå. Låtom oss i stället tala några ord om sjelfva modellen. Det är ett Herkules-arbete och ett klosterarbete på samma gång, om jag så får uttrycka mig. Man står slagen med häpnad öfver den stora skicklighet, det tålamod, det arbete, som blifvit nedlagda vid utförandet af denna relief. Efter hvad jag kunde tycka, äro husen