Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 1

Preussiska interventionen i Polen. (Efter Times). Furstar hafva ofta lyckats vända sina un. dersåters tankar från den inre dåliga förvaltningen, genom att blända dem med glanser af något yttre storverk. Detta är ett gam malt konstgrepp at konungamakten; men för dess uttörande fordras en skicklig och kraftig monark, en rivaliserande nation, mel hvilker ett krig skulle vara populärt, och den tron hos folket, att det skall utföra något, som skall göra det rykbart och beundradt. Då dessa äro vilkoren för att en dylik plan skall kunna lyckas, tro vi icke, att Wilhelm I, konung a! Preussen, är bestämd att afleda sina undersäters uppmärksamhet från hans angrepp. mot författningen, genom att inkasta dem i eb krig för undertryckande af resningen i Polen. Våra läsare känna, att en konvention undertecknades för några dagar sedan mellan Preussen och Ryssland i atseende på resningen. Konungen tager, litvad at de rojalistiska deputationernas lotord och triumferande i sitt nerrskaresvar till kammaren, nu det ryska väldet under sina vingars skugga. Han intager gentemot de revolterande polackarne kejsar Nicolai ställning till ungrarne under tiden för denne potentats storhet. Hvilken lysande lott, att göra sig förbundet det kejserliga hus, som under så lång tid yfts öfver att göra andra tjenster, men ej mottaga sådana! Romanoflarne understödja legitimiteten, men konung Wilhelm understödjer Romanoffarne. Må revolutionens vänner öfver all jorden darra! Må de bångstyriga polackarne lemna sina kanoner och lar och gilva sig på nåd eller onåd åt den saderliga regering, hvars militära heder de icke uppskattat, ty konungen af Preussen, som hånar en majoritet i sin egen lagstiftande kammare, vill visa sina grannar, huru man skall hålla de olydiga på mattan. Om Ryssland ej kan hålla sina revolterande undersåter i tygeln, vänder det sig till konung Wilhelm, och hans mäktiga arm skall rädda det! Då Polen blifviv lugnadtoch dess oroliga söner dritvits bort till rikets yttersta gränser under bevakning al ryska bajonetter, skall denna lexa icke vara utan verkan på de liberala i Berlin. De skola veta hvad det vill säga, att motstå den makt himlen ställt öfver dem. Exemplet at en legitim herrskare, som sålunda ädelt bispringer sin broder i undertryckande af upproret, skall för alltid injaga bälvan hos demagogerna. Det finnes blott ett hinder för utförandet af denna märkliga plan, och det är det preussiska folket sjelfst. Konungen af Preussen har skyndat att med ryske kejsaren ingå en konvention, hvars ändamål är att ännu en gång återföra till slafveri det tappra folk som ånyo rest sig mot sin regering. Vilkoren äro utan tvifvel ömsesidiga, och om någon orolighet utbryter i preussiska Polen, skall konungen hafva rättighet begära hjelp. Men för närvarande är kriget inskränkt till det ryska området och konventionens enda atdsigt är, att den preussiska monarkiens trupper skola utom dess egna gränser användas emot polackarne. Och det är i detta krig konungen at Preussen vill kasta sina undersåter, utan att tillåta dem bedöma, huruvida saken angår dem, eller om en at de mest bildade europeiska nationer skall egnas åt förstörandet at ett olyckligt folk, hvilket kämpar för menniskors minsta frioch rättigheter! Det bildade och upplysta Tyskland skall enrolleras för att understödja ett tyranni, som är så odrägligt, att för dess undvikande unga män, hvilka uppvuxit i goda vilkor, under en så rå årsud som denna, i stora skaror flyktat från sina hem ut i skogar och moras. Hvad skall den preussiska armeen säga om det ädla fälttåg,