Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 1

—— — — —s— Han hade hört en klocka ringa och en blick på vägguret erinrade honom om att tåget till Colchester skulle afgå vid den tiden, Han hade fått lära hvad det var att ha en bestämd plan, sedan Georg Talboys försvunnit, och han kom till den gent emot liggande platformen tids nog för att få se passagerarne intaga sina platser. Ett fruntimmer hade säkert nyss anländt till stationen, ty hon skyndade ut på platformen samma ögonblick som Robert nalkades trainen och nästan sprang emot denne berre i brådskan. — Förlåt mig, började hon ceremoniöst, men när hon i detsamma såg upp öfver mr Audlleys väst, öfver hvilken icke hennes vackra ansigte räckte, utropade hon: Robert! Ni redan i London? — Ja, lady Audley, ni hade alldeles rätt. Castle Inn är ett otrefligt ställe, och — — Ni ledsnade vid det — det visste jag förut att ni skulle. Var god och öppna kupådörren för mig; trainen afgår om två minuter.. Robert betraktade sin farbrors hustru med ett uttryck af förvåning. — Hvad betyder det här? tänkte han. IIon är en belt annan menniska än den olyckliga svaga varelsen, som för ett ögonblick tappade sin mask och såg på mig med sitt eget ängestfulla ansigte i det lilla rummet i Mount Stanning för fyra timmar sedan. IIvad har inträffat, som kunnat förorsaka denna förvandling. Ian öppnade dörren för henne, medan han gjorde dessa reflexioner; han bjelpte benne att sätta sig och bredde pel