Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 1

Den nödvändighet, som träffat Europa, måste snart äfven träfta Södern, och med samma skall det äfven erhålla den öfvertygelsen, att tvångsarbelet i ekonomiskt hänseende icke uppväger kostnaderna derför. Den dag tvångsarbetet upphör att betala sig, skall det benämnas helvetiskt i stället för gudomligt, och menniskans rättigheter skola återtaga sitt välde öfver sinnena såvål som talarne i Södern, I alla händelser, hvad dess öde än må bli, kan slafveriet ej erhålla någon utvidgning, och emigranterna, alltsom de framtränga mot vestern, skola alla vara fullkomligt fria. Verket är visserligen svårt, men jemnfördt med Söderns underkufvande, blir det en blott bagatell. Mot Mississippi riktar derföre nordregeringen sin styrka, visserligen hållande Potomacarmcen i dess position midtemot Fredricksburg, men endast för att hindra den bästa sydarmeen från att skynda från vester. Angreppspunkten är Vicksburg, och tvenne armöer, understödda af en flotta kanonbåtar, rusta sig till anfall — MClernand från Arkansas, och general Grant från Memphis, under det general Rosencrantz vid Shelbyville bevakar den enda sydarme, som genast kan kastas mot Vicksburg. Anfallsplanen är icke tydlig, ty tidningarne berätta en del besynnerligheter om en kanal, som skall leda bort Mississippi. Vi antaga, det afsigten är att gräfva en kanal genom den udde, omkring hvilken Mississippi flyter, och sålunda göra Vicksburg — som ligger på andra sidan midtemot uddens spets — till en uppstad. Om företaget lyckas, skall derigenom bildas en kanal, som kan passeras af ångare, och Mississippi sålunda blifva fritt i trots af Vicksburgs kanoner. Detta är möjligt, och skulle såsom en tillsällig utväg vara af nästan lika stort värde som Vicksburgs intagande; men hurudan planen än må vara, är det dock säkert, att krigets intresse börjar koncentrera sig på denna punkt. Mississippis frihet måste betryggas, för att det andra alternativet skall kunna ernås. Ånnu mera, den måste betryggas före nästa juni, ty kapitulationstiden för det manskap — nära hälften af den effektiva armken —, som tagit värfning på nio månader, utgår någon dag i nämnde månad, och utan en uppmuntrande seger skall upprättandet af en ny arme vara omöjligt för en regering, som sändt en million man i fält. Men sedan Mississippi väl blifvit frigjord, kan Norden hvila på sina lagrar, instänga Södern med en blockad till sjös som omfattar tre sidor af dess territorium, och en landtblockad på den fjerde, fylla Texas med nybyggare, nog talrika att revolutionera dess statslagar, och lugnt afvakta den dag då Södern skall vilja antaga en fred på grundvalen af hvarje federation och med bibehållande at de provinser det för närvarande innehar. Södern måste, under det hela dess samfund upplöses genom den långsamma men säkra inverkan af beröringen med friheten, slutligen gifva med sig och för sitt oberoendes skull uppoffra drömmen om ett stort slafvälde, hvilket skulle utsträcka sig rundtomkring mexicanska viken och beherrska ända ned till Panamanäset. Detta är den politik, som synes oss framgå af Potomacshärens ställning, negerregementens upprättande, truppernas koncentrerande vid Mississippi och den expedition som nu bildas för återtagandet af Texas. Nordens misstag är, att det ej vill erkänna den och sålunda besvara beskyliningen, att Södern kämpar för sitt oberoende, Norden af maktlystnad.