Göteborgsposten – 23 februari 1863, sida 1

trogen historia om revolutionärernas i Polen rörelser. Att döma af hans broschyr synes Bakunin under förliden höst haft åtskilliga sammanträden med general Mieroslawski i Paris för att afsluta ett förbund emellan denne och de ryska revolutionärerna. Den ryske negotianten begärde något bevis på generalens ställning såsom representant för det revolutionära Polen och emottog då ett löfte att fullmakt skulle erhållas från Centralkomiteen 1 Warschau. Hr Bakunin återvände till London och en brefvexling uppstod mellan partierna, hvilken, fastän den fördes med en viss återhållsamhet, dock förråder planen till en stor upprorisk rörelse. Generalen underrättar att en fullständig och grundlig omorganisering beslutats på basis at en församling från republikens sem provinser, Galizien, Posen, Warschau, Lithauen och Ruthanien (Lilla Ryssland): en högsta komite, sträckande sina förgreningar från spetsen till djupet och från medelpunkten till periferien, känd utom gränsen ensamt af mig, som är dess enda representatör och ansvarige plenipotentiär. Om ni derföre önskar, fortfar han, att upprätthålla er förbindelse med vår revolutionära konspiration, måste ni uppgifva alla edra öfriga polska förbindelser, och endast anförtro edra meddelanden åt mig, och jag å min sida förbinder mig till att göra detsamma med er och edra tvenne vänner!. Det här åsyftade triumviratet, som, efter hvad det vill synas, har vänner inom den ryska occupationsarmåen, till hvilka det sätter stor lit och med hvilka det stått i liflig förbindelse, hyste tvifvel om generalens autokratiska sätt att förhandla. Alldenstund den ryska (revolutionära) pressen i London var bunden vid den ryska militärkomiteen i Polen och denna komite ingått förbund med centralkomiteen i Warschau, blefvo hr Mieroslawskis anspråk på att leda alla det revolutionära partiets angelägenheter utom Polen till noll. Emellertid sände Warschauer komiteen ett bref till sina anhängare i vester, hvilket offentliggjordes i Brussel och London. I detta bref framställes det mål, hvartill polackarne sträfva, nemligen: Polens återställande till sina forna gränser, med frihet för innevånarne i Lithauen och Ukrän att sjelfva afgöra huruvida de vilja förena sig med det egentliga Polen, eller bli oberoende stater. För det närvarande måste vi dock handla tillsammans?. Det sanns någonting i detta bref, som gaf Mieroslawski anledning, att inskicka till Courrier de V Europe ett bref med den redan nämnda anklagelsen och beskyllningen att en ötverenskommelse ingåtts mellun de ryska patrioterna om försäljning utaf två tredjedelar af det polska området. Hr Bakunin tillbakavisar i sitt svar med harm alla dylika insinuationer. Han tiliochmed redogör för Warschauerkomiteens ställning. Det finnes i Polen, säger han, en beundransvärdt väl organiserad kår, hvilken lydes utaf det ofantliga flertalet af landets innevånare, som omfattar alla städerna och en viss del af landtdistrikten samt räknar 50,000 edsvurna och inregistrerade medlemmar. Det är en regelbunden förvaltning mycket mäktigare än storfursten Konstantins. I spetsen för denna kår står Central-Warschaukomiteen, hvilken i sin egenskap af att vara organ för den nationala viljan utöfvar en despotisk makt. De medlemmar af den hemliga komitän, som bo i Warschau, hafva blitvit vana vid att sammanträda hvarje dag och under ögonen på sjelfva Wielopolski uppspinna sina planer. Komitens befallningar utföras med otrolig snabbhet och trohet. Sådan är Bakunins lifliga berättelse. I komiteens tjenst stå ej allenast tvenne tidningar, A fhfhi.iwWdsT