Göteborgsposten – 19 februari 1863, sida 1

doktor Emanuelssons motion, hvari han begärt en sädan förklaring af 2 Huil kapitlet kyrkolagen, att ingen ma af fruktan för sina medborgerliga rättigheters förlust eller minskning behöfva anse sig tvungen att begå Herrans heliga nattvard, måtte tagas i förnyadt ol.rervägande. yttrade sig domprostarne Björling och Sundberg, biskoparne Bring och Annerstedt samt kontraktsprosten Palmlund, hvilka alla ansågo det af nyssnämnde motionär åsyftade ändamålet kunna och böra vinnas utan upphäfvande af ifrågavarande 5 i Kyrkolagen, hvilken borde bibehållas, om också i afseende på uttrycken omarbetad, enär den vore ett väsendtligt stöd för kyrkotukten. Vår kyrkolag är ett organiskt helt, hvilket, särdeles i närvarande tid, icke bör sönderbrytas genom borttagande af än den ena än den andra länken. — Efter slutad diskussion voterades emellan bifall och återremiss, hvarvid ståndet med 24 röster emot 19 beslöt att aterremittera förevarande betänkande. Derefter förekom Ekonomi-utskottets betänkande N:o 71. I första punkten afstyrker utskottet en af hr Wallenberg väckt motion om en underd. skrifvelse med anhållan, att K. M:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder för tillvägabringande af ett gemensamt mått, vigtoch myntsystem för Sverige, Norrige och Danmark. Denna punkt återremitterades, genom votering med 15 röster mot 11, på yrkande af professorerne Agardh, Selander och Carlson, doktor Gumelius, prostarne Sondän och Berlin samt kyrkoherden Otterström, hvilka erinrade om de många svårigheter som olikheten i dessa hänseenden lade i vägen för den betydliga handelsrörelsen emellan dessa länder, och särskilt påminte om den förlust, som Sverige lider derigenom att den svenska specien icke är af samma halt som den danska och norska. En motion om ändring häruti var föremål för behandling af Banko-utskottet, af hvilken anledning det vore af vigt att frågan hölles öppen genom en återremiss. För bifall till utskottets afstyrkande yttrade sig doktorerne Norlander, Rundgren och Runsten samt kontraktsprosten Janzon, hvilka ansågo betänkligt att nu, då en reform i dessa hänseenden så nyligen blifvit införd, antaga ett förslag, som kunde medföra nya förändringar. Bondeståndet. Lagutskottets betänkande n:o 27, tillstyrkande förändringar i föreskriften rörande nattvardens begående, bifölls. Vi kunna således säga, att rikets ständer för sin del upphäft nattvardstvånget. Det var ett beslut, betingadt af allt kristligt och sundt förnuft. Presteståndet motsatte sig dock denna, inom detsamma sjelft väckta, motion. Saken behöfver inga vidare kommentarier. Det beslut, som fattas, är dock ett, hvilket länge känts af hvar och en. Att presteståndet motsatt sig detsamma skall öka dess meritlista och ytterligare visa, huru omöjligt det är, för att deltaga i landets representation. Vi vilja ej fästa oss vid ett af yttrandena inom presteståndet, nemligen att nattvardens begående är vett af kyrkans kraftigaste stöd. Ty den tanken lefver väl hos oss alla, att kyrkan ej bör lita sig till något yttre stöd, att der ej den lefvande öfvertygelsen finnes, der finnes ej heller den sanna kyrkan. Derföre är det ett svagt stöd, kyrkan söker sig i sjelfva den yttre ceremonien. Der denna ej begås med varm känsla och lefvande tro, der är den ett oting, och det stödet bör kyrkan förkasta, ty det är ej ett stöd af kraft för kyrkan. Vi meddela efter Aftonbladet för i måndags en redogörelse för plena i ståndena d. 14 dennes, så lydande: Riksständens förhandlingar i lördagens plena medförde åtskilliga resultater, hvilka vi anse oss böra här omförmäla, då det ingalunda är någon lätt sak att utur redogörelserna för de på fyra rum pågående förhandlingarne sammanplocka och tillhopaställa de särskilda ståndens beslut för att utröna hvad som blifvit af rikets ständer beslutadt. Vi anse oss dervid böra i främsta rummet omförmäla besluten i en fråga, hvars behandling inom utskottet väckt en mindre behaglig uppmärksamhet både här och i brödrarikena. Vi mena hr Wallenbergs motion om åtgärder till intörande af ett gemensamt målt-, vigtoch myntsystem för Sverge, Norge och Danmark. Det är med fägnad vi se oss i tillsälle