Göteborgsposten – 19 februari 1863, sida 1

med att smälla med dörrarne och springa ut och in, tala om stall och flacka omkring på häåstryggen, så tror jag att du får en mycket förträfflig make i honom, som du föredrager framför sir Harry. — Tack, kusin, sade miss Audley, rodnande af harm ända upp till det vågiga bruna hårets fäste, men då du måhända icke vt hvem den person är, som jag tycker om, så gör du klokast i att ej svara på hans vägnar. Robert ryckte tankfullt i hundens öron och sade efter en kort paus: — Nej, det har sin riktighet. Naturligtvis vet jag icke hvem han är, men jag trodde att jag visste det. — Gjorde du det? utropade Alicia och öppnade dörren med en hafstigbet, som kom hennes kusin att skalfva, samt sprang ut. — Jag sade endast att jag trodde att jag visste hvem han var, ropade Robert efter henne, och derefter sjönk han i en emma mumlande: Ilvad hon skulle vara söt, om hon icke sprang på det sättet! Den stackars sir Harry Towers reste från Audley Court med missnöje och nedslagenhet talande ur hvarje anletsdrag. Det kunde nu icke bereda honom något nöje att återkomma till sitt ståtliga herresäte, som låg doldt bland skuggrika ekar och vördnadsvärda bokar. Den fyrkantiga röda byggnaden, som framskymtade vid ändan af en lång arkad af bladlösa trän, skulle, menade han, alltid stå öde, emedan Alicia icke ville bli herrskarinna der. Hundrade förbättringar, som han påtänkt, slog han nu ur hågen såsom varande ändamålslösa. Jagtbästen, som Jim