Göteborgsposten – 19 februari 1863, sida 1

vore i sjelsva verket såsom paragrafen säger en okristen och förtjent att enligt kyrkolagens öfriga bestämmelser behandlas. Yrkaude på dessa grunder äterremiss. — Alven frib. Cederstrom, R., talade för återremiss, på det att ordet tilltalas måtte tagas bort ur och orden fornekar kristendomen tilläggas i paragrafen, hvilken friherren i detta fö. ändrade skick ville tillsvidare bibehålla. Ansåg en förändrad kyrkolagstiftning nödig sör framtiden, men att det vore de blifvande kyrkomötenas sak att befordra en sådan. Grefve Hamilton, K. A., protesterade mot hr Lagergrens tolkning af ordet motvilleligen-, som betyder blott att en person ej vill begå Nattvarden. Grefve Sparre, E, sorsvarade utskottets åsigt, såsom öfverensstämmande med nyare tiders tolerans i religiösa ämnen, samt erinrade om att enligt hr Lagergrens förslag i alla fall straffet uppenbara Skrift och Bannskulle qvarstå och kunna auvändas, hvilket måste förekomma högst motbjudande. Grefve Liljencrants och grefve uf Ugglas sorsvarade äfven utskottets åsigt, hvilken såsom redan nämndt, biträddes af standet. Bland öfriga förekommande angelägenheter var äfven ekonomiutskottets betänkande n:o 71, afstyrkande en af hr Wallenberg väckt motion om intörande af gemensamt mått, vigt och mynt i de skandinaviska rikena. Diskussionen öppnades af grefve Mörner, C. R. 8, som i ett intressant och sakrikt föredrag utvecklade de fördelar, som måste tillskyndas Sverige genom att i berörde hänseende antaga det system, det franska metriska, som stödjer sig på vetenskapliga grunder och redan antagits af 8v null oner menniskor samt delvis antagits af omkring 40 andra millioner och är på väg att kanska snart nog bana sig vägen. till många flera. På grund af sitt anförande yrkade grefve Mörner bifall till hr Isbergs betänkandet vidtogade reservation, som förordar nämnde systems antugande samt anknytande för detta åndamal af underhandling med Norrige och Danmark. För bifall till utskottets betänkande talade frih. Cederström, frih. Ålströmer och grefve Mörner, C. G. U. Dessa talare ansägo att då en förändring i berörde afseenden så nyligen egt rum, man icke åter borde antaga ett helt nytt system. Dock voro de ej helt och hållet emot införandet af det metriska systemet, om det kunde ske nu genast, innan allmänheten ännu hunnit vänja sig vid de nylgen antagna bestämningarne. Men då detta säkert skulle komma att inträtta sorrän de föreslagna underhandlingarne med Norrige och Danmark kunde leda till något resultat, voro de dertöre sar bifall till utskottets åsigt. — Om hr Isbergs reservation förenade sig slutligen, jemte grefve Mörner, C. R. 8., gretve Hamuton, M., hr v. Koch, hr v. Iroil, frih. Raab, A. C. hr Dalman och grefve hjorustjerna. De två förstnämnde voro dock i början af den åsigten att myntet borde undantagas, enär Banko-utskottet redan håller på att särskildt behandla en ny myntreform. Hr Mannerskantz var af den asigten, att myntet i alla händelser ej borde tagas med, enär rubbningar i myntfoten äro högst vanskliga och först efter den noggrannaste pröfning och förberedelse böra kunna medgifvas. Vid framstäld proposition bifölls hr Isbergs reservation. Presteständet. Lag-utskottets betänkande N:o 27 tillstyrkande, i anledning af väckta motioner om förändring i föreskrifterna angåeude Nattvardens begående, upphäfvande af 2.8 11 kapitlet Kyrkolagen, hvilken hufvudsakligen innehåller, att Åden, som mulvilleligen sig öfver år och dag ifrån Herrans nattvard håller, skall anses och tilltalas som en o-kristen, föranledde en långvarig diskussion, hvarunder biskop Björck, doktorerna Landgren, Schram, Forssell, Lindgren, Emanuelsson, Norlander och Gumulius samt prosten Sonden talade för bifall. Såsom skäl för denna åsigt anfördes bland annat, att den i förekommande tidsbestämningen vore olämplig och nästan innebure ett vanhelgande och missfirmande af sakramentet. Ordet motvilleligen kunde fattas som liktydigt med mot sin vilja och den som af samvetsbetänkligheter afhölle sig från nattvarden, skulle således enligt anses och tilltalas som en o-kristen, hvilket ej torde kunna försvaras. Nattvarden, som är en helt och hållet evangelisk inrättning, borde ej bindas vid något lagiskt tvång. Kyrkatukten kunde ej under närvarande förhållanden såsom i den apostoliska tiden, då församlingarne till större delen bestodo af sanna kristna, tillämpas på dem, som afhålla sig från nattvarden. Kyrkan, särdeles som statskyrka, kan endast emot det kristliga samhällets drägg, emot dem som lefva i uppenbar ogudaktighet, utötva kyrkotukt och denna består, hvad nattvarden angår, i att utestänga sådana personer från, ej att drifva dem till nattvardsbordet. Doktorerne Falck, Ljungdahl och Rundgren yrkade afslag hufvudsakligen på den grund, att upphäfvande af denna skulle innebära en förklaring från statens sida, att det vore för den likgiltigt hvilken religion dess embetsmän och medlemmår bekänna. Så länge soreningen mellan Stat och kyrka fortfar, bör qvarstå. Den innehåller ju hufvudsakligen en regel för prestens handlingssätt emot dem som försumma nattvarden. Äfven biskop Anjou talade för afslag, men v.lle dock ej motsätta sig en återremiss. För återremiss i den syftning, att