Göteborgsposten – 17 februari 1863, sida 1

Denna tirad kom mr Robert Audlex att spärra upp sina ögon så vidt som möjligt och han stirrade ofverraskad på miss Alicia. Den unga flickan gick fram och tillbaka i rummet slående kjolen på sin klädning med ridspövet. Hennes ögon gnistrade af vrede och purpurn glödde under hennes klart brunetta bud. Den unge advokaten förstod af dessa tecken att hans kusin var vred. — Ja, upprepade hon, ditt tråkiga och själlösa utseende. Vet du, Robert Audley, att trots din tillgjorda vänlighet är du bräddfull af inbilskhet och högmod. Du ser förmätet ner på våra sörströrlser. du höjer ögonbrynen, rynkar på axlarne, kastar dig baklanges i em wan och tvår dina hänler med afseende på oss och våra nöjen. Du är en sjolfvisk, känslolös sybarit. t — Alicia. IIvad — betyder — det a? Morgontidningen föll ur hans händer och han stirrade på angriperskan. — Ja, du är sjelfvisk, Robert Audley. Du tar hem till dig utsvultna hundar, emedan du tycker om utsvultna hundar. Du lutar dig och smekar hvarje eländiga racka du ser på byns gator, emedan du tycker om eländiga rackor. Du observerar små barn och ger dem slantar, emedan det roar dig. Men du höjer dina ögonbryn ett qvarter, när gir Harry Towes berättar en dum historia, och du stirrar på honom så att han kommer af sig. Hvad din godsintbet angår, så skulle du säga tack, om man slog dig, snarare än slå igen, men du skulle icke gå en half mils väg för att hjelpa din bäste vän. Sir Harry är tjuge gånger så god som du, fast han