Göteborgsposten – 16 februari 1863, sida 1

middagen, så skall jag såga honom bvad jag vill göra för honom. — Ni är mycket god, mylady, svarade: Phoebe med en suck. Lady Andley satt i skenet från brasan och vaxljusen i det praktfulla förmaket; soffins bernstensfärgade damastdyn or kontrasterade mot hennes mörkt violetta sammetsklälning och hennes krusiga hår, som föll kring halsen i ett gyllne rvall. Hon omgafs af idel tecken till riked un och glans, medan i besynnerlig kontrast mot detta och hennes egen skönhet den tafatte stalldrängen stod och ref sig i håret, när mylady förklarade hvad hon ville göra för sin förtrogna kammarjungfru. Lucys löften voro mycket frikostiga, och hon hade väntat, att huru ohyfsad denne karl var, han dock skulle uttrycka sin tacksamhet på sitt plumpa sått. Till hennes förvåning stod han och stirrade på golfvet utan att besvara hennes anbud med ett enda ord. Porbe stod nära hans armbåge och tycktes ledsen öfver hans oböflighet. j — Såg mylady hur tacksam du är, Lukas, sade hon. — Men jag är inte synnerligen tacksam, svarade henDs fästman buttert. Femti pund räcka icke långt, när man vil sätta upp ett värdshus. Ni får lof att ge oss hundra nylady. — Det gör jag visst icke, sade lady Audlex, och hen:cs klara blå ögon lägade af harm, och jag undrar öfver er oförskämdhet att begära det.