Göteborgsposten – 16 februari 1863, sida 1

OAOO ,nL: — landshösd. Fåhreus, öfverstälhållare Bildt, generalerna Wrede och Loven. Under vistelsen i Stockholm erhöllo hrr stadsfullmäktige inbjudning till en maskeradbal hos norske statsministern Sibbern sistl. tredagsafton; hvilken inbjudning dock endast kunde emottagas af de 1å blund dem, som icke redan på fredagsmorgonen återvändt hit. En rättegång af ovanligare beskaffenhet är för närvarande under behandling vid härv. rådhusrätt. Såsom man af vår rattegångsasdelning i dagens nummer finner, har nemligen tvist uppstått emellan direktör L. v. d. Osten och en at hans sujetter, hr. Schlinter, till följe deraf att den förre vägrat utbetala till den senare den i ett kontrakt dem emellan stipulerade aflöningen för hans uppträdande i sångpartier å härvarande scen. Domstolen måste utan tvitvel härvidlag ha råkat i en icke ringa dilemma, då afgörandet huruvida hr Senlinter fullgjort sitt åliggande såsom hjeltetenorv åtminstone i praktiskt atseende är en smaksak, om hvilken den enes åsigt kan vara rakt motsatt den andres, såsom båda beroende på individuel uppfattning. För att gifva domstolen en ledning vid asgorandet at det sätt, hvarpå hr S. uppfyllt siwt kontrakt, hade man inkallat hrr Sandström och Nathusius. De skulle således utgöra ett slags konst-domare, ledande den tul följe at sakens natur i detta fall mer än vanugt blinda rättvisa. Deras utlåtanden återfinnas i rättegångsreferatet. — Det är antagligt att hr v. d. Osten skall nödgas till hr Denlinter utbetala den öfverenskomna aflöningen, då der mindre varit hans säng än hans yttre som gjort honom olämplig for scenen. Sådant kan väl å ena sidan tyckas hårdt, men det är likväl hr v. d. Ostens eget tel, då han ej bättre sett sig för. Såkert år emellertid, och vi våga påstå det, trots hvilka konstauktoriteter som helst, att lika visst som den trågan, huruvida hr Schlinter på röstens vagnar ar jemngod med tyska operasällskapets öfniga manliga medlemmar, bor besvaras med Ja, lika sakert hade man bort svara nej, ifall dec blitvit trågadt, om hr Senlmter vidare skulic kunna uppträda för publiken utan att bli antingen uwskKrattad eller uchvisslud. Till intendent för andra distriktet af statens jernvägar har K. M:t under d. 13 innev. månad forordnat kaptenen i vägoch vattenbyggnadskåren, frih. C. H. Ulisson Sparre Ett tillamnadt poströfveri. Venersborgs tidning för i fredags berättar följande: Då den häriträn afgående Åermlandsposten klockan emellan 7 och 8 sistlidne usdags arton ankom en och en halt tjerdingsvag från staden, till en uppföre gående backe vid Bjurhems egor, befunnos fyra karlar der stående, tvenne på hvarje sida om vägen, samt en lina spänd deröfxver midt i backen. Ogonblicken torut hade en resande ankommit, som korde ull staden, för hvilken hnan nedsläpptes och den hade ännu icke hunmt att ulluragas, då posten i detsamma anlände. Då posuljonen, uvisken anade oråd, tillropade de vid vagen stående karlarne hvilka de voro, rusade dessa till, tormodligen för att göra antallet, men som i detsamma några etter posten ankommande åkande personer anlände tram till stället, tunno de ullanmade poströfrarne for godt att taga till flykten i aen intill varande skogen, och kunde icke, oaktadt de bletvo estersatte, ertappas, undartagande en, nemligen den för stöld och andra missgerningar staflade Jan Petter Jansson från Borgmåstarehagen, hvilken anhölls och har om det tillämnade dådet berättat följande: Att Wermlandsposten skulle med våld rötvas först lördagsattonen förut, men att företaget då strandade, emedan sam