Göteborgsposten – 16 februari 1863, sida 1

CCAOAQAAAA — manträffandet emellan de sammansvurne hade blifvit af dem missförstått, så att alla icke inträffade nog tidigt för att tillsammans utföra dådet. I följd häraf utsågs tisdagsaftonen dertill. De sammansvurne voro fyra, deraf trenne ankommo roende öfver Vassbotten i en eka till vestra ändan af Dalbobron, dit den tjerde anlände gående härifrån staden. Uppkomne på vägen som går till Dalsland uppgjordes planen syr poströfveriet på det sätt, att, enär de nägot sent voro ankomne till stället, skulle anlallet å posten göras närmare staden än som först ämnadt var, nemligen i Röshultskogen, och valdes dertill närheten af Bjurhem. Då fråga förekom om postiljon och skjutsbonden skulle dödas, förklarade tvenne att så borde ske, emedan, som den ene utlåt sig: den man tystar munnen på den bullrar icke. Detta grymma beslut frångicks emellertid på en tredjes begäran att man borde åtnöja sig med att mörbulta dem och sålunda göra dem oskadliga, men icke taga deras lif, hvarvid det stannade. Sedermera ötverenskoms att så snart posten vore röfvad skulle man taga häst och åkdon och dermed återvända till Blåsut, der posten skulle tagas ur väskan, hvarefter man skulle begifva sig öfver sjön till tegelbruket Skafven och i en dervarande tegelugn eller lada dela rofvet. Slutligen svuro de hvarandra trohet på det sätt, att om det upptäcktes att någon ibland dem voro trörrädare, skulle denne genast af de ötrige dödas medelst skott eller knif. Efter denna ofverenskommelse begåtvo de sig åstad till den utsedde platsen, hvarunder sjeltva antöraren, en f. d. handlande från annan stad, förut illa komprometterad för poststöld, sjungande polketterade utefter landsvägen. Ankomne till ofvanantorde backe posterade de sig i en fyrkant med några famnars mellanrum på ömse sidor om vägen och utspände en medhafvande lina deröfver, som på ena sidan lästades i stummen af ett träd och å den andra tasthölls af otvanberörde Jan Petter. — Poströtrarnes plan omintetgjordes derigenom, att den resande ankom suntidigt med posten ull stället. 1 annan händelse nade det blitvit batalj utaf, men denne gång hade rötvarne troligen kommit tillkorta, emedan posten au var bättre eskorterad än densamma eljest brukar vara. Från Ejellbacka skrifver vår korrespondent: Galeasen Johan Didricks, kapt, B. Wilts, hemma i Oldenburg, utgick från Lysekil för andra gången den 1 Febr., men måste för storm och motvind återvända; fick derunder i Skagerack sigte å ett skepp med uödtlagg, hvariore kapt. Wilts seglade under dartyger för att försoka rädda besättningen, men kunde för svårt väder och hög sjö ej utsatta någon båt. Från she pet u.sattes då storbåten. som likväl genasv törfylldes med vatten. Derester utsattes andre båten och en mindre pråm, genom hvilka å den förra 8 och å den senare 2 man lyckades komma ombord i galeasen. Vid äntringen af denna kom en sjö och tog bort båtarne, så att intet vidare kunde företagas för räddande af de å skeppet ännu qvarvarande, bestående af kaptenen, styrmannen och en man. Detta passerade den 4 d:s kl. 5 eft. m., och ku.s på Skagen sattes sedermera af skeppet hvars signallantärnor syntes ända till kl. 9 från galeasen. Skeppets namn var Feronia, kapt. S. Haaland, nemma i Norge och på resa trån Terraveechia med salt. Fartyget var så läck, att folket ej kunde hålla det på pumpen. Det hade anlopt Mandahl för order, och var nu på väg tull Stavanger. Den 6 d:s öfverfolls galensen ar en orkan och låg kantrad till i.ilten uf storluckan; kaptenen måste då kapa ifrån sig älven riggen, för att så skutan rät. När dagen inbröt