Göteborgsposten – 11 februari 1863, sida 1

för sobeln sade hon räckande honom sina små fingrar som glittrade af diamanterna i hennes ringar, tack för den vackra sobeln! Hvad det var snällt af er att skaffa mig den! Robert hade nästan glömt detta uppdrag han utfört för lady Audley på sin ryska resa. Hans själ var så upptaden af Georg Talboys att han endast besvarade med en bugning myladys tacksägelse. — Kan ni tro det, sir Michael? Min dåraktige kamrat har rest tillbaka till London och lemnat mig qvar. — Har mr Talboys ätervåndt till staden ? utropade mylady höjande sina ögonbryn. — IIvilken förfärlig katastrof! sade Alicia satiriskt. Pythias eller mr Robert Audley kan ju icke lefva en half timma utan Damon, eljest känd som Georg Talboys— Han är en mycket hederlig karl, sade Robert med fasthet, och för att säga sanningen, så är jag något orolig för hans skull. Orolig för hans skull? Lady Audley var mycket angelägen att få veta hvarföre Robert var orolig för sin vän. — Jag skall säga er hvarföre, lady Audley, svarade den unge advokaten. Georg träffades för ett år sedan af ett härdt slag — han förlorade sin hustru. Den sorgen har han aldrig kunnat glömma. Han är vanligen mycket lugn — nästan så lugn som jag — men han talar ofta mycket besynnerligt, och jag tänker stundom att han en gång skall duka under för sin sorg och taga ett förtvifladt steg. Mr Robert Audley uttryckte sig dunkelt, men alla tre,