Göteborgsposten – 11 februari 1863, sida 1

gilla denna hemställan och förordnar etc. — Åtta hundra tusen riksdaler! hördes flera personer i går utropa, det var mycket det! tta hundra tusen riksdaler! utropade andra, inte mer! Och sannerligen heller det är, relativt taget, så stor brist. Det kostar, som man kan förstå, att vara monark! Hvilka anspråk har man ej på honom? Alla behöfvande anse sig kunna vända sig till honom. Han är t. ex. öfverlupen af personer, mer eller mindre bekanta, som söka hans borgen, personer af snart sagdt alla stånd som begära hans hjelp för hvarjehanda företag, personer som behöfva t. ex. 300 rdr såsom lån (utan återbetalningsskyldighet!) för anläggning af en fabrik för tillverkning af bensvärta eller smergelpapper, personer som vilja sälja och bestämdt ha gjort sig räkning på att H. M:t skall köpa en usel oljefärgstafla, ett virkadt slädnät, broderade kuddar, mattor o. s. v. och ni kan ej föreställa er hvilken massa sattiga fröknar, fruar och mamseller vid jultiden belägra H. M:t för att bli af med alla möjliga slags arbeten. — Konungen måste köpa allt detta kram. Tänk till hvilka summor bara detta går. Tänk er vidare den mängd poemer som dussintals vid namnsoch födelsedagar skickas till slottet, tryckta på rosenfärgadt papper med guldsnitt. 50 rdr måste H. M:t ge för hvart och ett af dessa rimsmiderier, på det den resp. författaren eller författarinnan ej måtte göra förlust på tryck och papper, och så i oändlighet! Vid jultiden lär H. M:t ha en hel salong fullproppad med varor af alla slag, så att man skulle tro sig vara i en diversehandlares magasin, i stället för ett rum i k. borgen. Man beräknar att H. M:t rent af måste skänka bort 15 å 20,000 rdr i månaden åt personer som skriftligen eller muntligen bönfalla om hjelp. Tänker man sedan på hvilka ofantliga utgifter H. M:t för öfrigt har, så måste man erkänna, om man vill vara rättvis, att anslaget till II. M:t är för litet och att tiderna förändrats betydligt sedan 1823, då Ständerna bestämde konungens hofhållningssumma, och hvilken på 40 år ej ökats med ett enda öre. — Hr Stjernsvärd skulle haft god lust i lördags att yttra sig vid remissen af propositionen, men enligt ståndets beslut kunde han ej få det. Hr Stjernsvärd måste således spara sin vältalighet till dess denna proposition jemte första hufvudtiteln återkommer från Statsutskottet. Hvad röra oss Polens affärer? Jo, hr Lallerstedt har sagt att de röra oss ganska nära och att tillfället nu var inne att visa våra sympatier för denna förtryckta nationalitet, likasom vi gjorde för den italienska vid förra riksdagen och hvartill hr Lallerstedt då tog initiativet. Denna gång fick hr Lallerstedt anledning af 3:dje hufvudtitelns behandling att yttra sina craintes et espårances för polska upproret, men hufvudsakligen ville han ge utrikesministern en lexa derför att vårt kabinett var så slutet hvad anginge offentliggörandet af diplomatiska handlingar med utländska makter. Grefve Manderström besvarade såväl hr Lallerstedts tadel som frih. Raabs motion om mera öppenhet i detta hänseende genom ett ganska lyckadt anförande vid motionens remiss till Ekonomiutskottet. Det är ett verkligt nöje att höra h. exc. grefve Manderström tala, hans organ är vacker och hans nyansering af orden utmärkt. Också är man tyst som muren när han yttrar sig, skada blott att detta sker så sällan. Specielt för hrr Lallerstedt och Hierta, hvilken senare naturligtvis ej kunde underlåta att lägga lök på laxen, och hr Ridderstad, som under diskussionen yttrade sitt hopp att vi snart skulle få vår gul-blå bok vi också, tycktes följande spetsiga strof vara ämnad: Den utrikes politiken erbjuder för den enskilde representanten ett lysande sält att ådagalägga sina insigter och