Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. — Det var Georg, sade Robert. Tack, Smithers; nu behöfver jag icke uppehälla er längre. Det är så klart som dagen, mumlade han, när han lemnade stationen att, han fått ett anfall af melankoli och att han rest tillbaka till London utan att säga något. Jag reser sjelf i morgon bittida, och hvad denna qväll beträffar, så kan jag ju så gerna gå till slottet och göra bekantskap med min onkels unga hustru. Der ätes icke middag före klockan sju; om jag går dit öfver fälten skall jag vara der i tid. Bob — eljest Robert Audley kallad — detta duger icke; du blir ju kär ända upp öfver öronen i din tant. XI. Märket på myladys hand. Robert fann sir Michael och lady Audley i förmaket. Mylady satt på en pianostol framför det stora pianot och bläddrade i några blad nya musikalier. Hon vände sig om då mr Robert Audleys namn anmäldes så att hennes sidengarneringar prasslade; derpå steg hon upp och gjorde en 7) Forta. fr. N:o 32,