Göteborgsposten – 10 februari 1863, sida 2

Vidare upplystes af ordf. hr P. Hammarberg, att direktionen under det förflutna året flitigt diskuterat den i revisionsberättelsen för år 1860 framhållna och vid förra sammanträdet omständligt behandlade frågan om önskvärda förbättringar i inrättningens ekonomi, men icke låtit det stanna vid blotta ord. Det ådagalades också att man hufvudsakligen genom den nye ekonomiedirektören hr Frans Rudgrens outtröttliga nit, redan nu hade kommit till särdeles goda resultater. Inkomsterna under år 1862 hade uppgått till öfver 10,000 rdr; utgifterna till mindre än halfva denna summa. Också hade Räddnings-Institutets räntebärande kapital under året ökats med icke mindre än 5,500 rdr rmt. Bland inkomsterna märkes en testamentarisk donation af Jungfru Mjöberg å 500 rdr rmt. Lägges till denna summa beloppet af de bidrag som år 1861 utlofvats, dels på 5 och dels på 3 år, c:a 6,000 rdr, så finner man efter fråndragning af dessa mera tillfälliga inkomster att de återstående för framtiden säkert påräkneliga inkomsterna endast med c:a 1,000 rdr rmt understiga utgifterna. Den betydliga nedsättningen i dessa sistnämnda (c:a 3,000 rdr), jemfördt med föregående år, härleder sig väsendtligen från minskade hushållskostnader (c:a 1,200 rdr), reparationer och inventarier (öfver 1,000 rdr), samt jordbruksomkostnader (c:a 400 rdr.) I fråga om jordbrukets afkastning år 1862 upplystes genom en af hr F. Rudgren gjord uträkning att densamma med c:a 700 rdr öfverstigit det af revisorerna beräknade motsvarande beloppet år 1861. Ehuru antalet af intagna gossar varit detsamma som år 1861 eller 21 st., hade antalet af personer som i medeltal haft sitt underhåll på Institutet nedsatts från 34 till 30. Under det förflutna året hafva flera vigtiga förändringar vidtagits i Räddnings-Institutets hushållning. En fullständig matordning har med stor omsorg uppgjorts at d:r C. W. Hultgren och hr Rudgren, och sedan någon tid varit i bruk. Enligt densamma skulle kostnaden för 30 personers hushåll endast uppgå till 54 rdr 12 öre i veckan eller något öfver 2,800 rdr om året. Institutets nuvarande trädgård, jemte ett till dess utvidgning ämnadt jordstycke, har från nästkommande Mars månad blifvit utarrenderadt till en skicklig trädgårdsmästare, som mot fri bostad, 1 kanna mjölk om dagen, arbetsbiträde af 6 gossar, samt häst och kärra till staden en gång i veckan, är skyldig att förse Institutet med dess behof af grönsaker, samt 4 skockar hvitkål, 5 tr morötter, 2 t:r kålrötter, 2 lisp. pepparrot; biträda föreståndaren i tillsyn öfver gossarne, särdeles söndagseftermiddagar; utvidga trädgården och dessutom i arrende betala 100 rdr (framdeles möjligen mera). En sakkunnig agronom hade rådfrågats, och inskränkning skett i stallets och ladugårdens besättning. Flertalet af dessa välbetänkta anordningar hade från början föranledts genom ett at hr Julius Lindström inom direktionen gjordt förslag till genomgripande förändringar i Räddningsinstitutets organisation. I ett par punkter hade direktionens pluralitet icke kunnat helt och hållet ingå på hr Lindströms åsigter. I fråga om hans i främsta rummet framställda förslag, att den del af Institutets jord, som icke kunde med dess egen arbetskraft skötas, skulle utarrenderas, och den arrenderade jorden återlemnas till sina ägare, ansågs icke för närvarande böra föranleda till någon åtgärd, då ännu tre år återstodo af arrendetiden. Hr Julius Lindströms sista och mest genomgripande förslag hade varit, att de på Institutet intagna gossar efter två års förlopp borde utpensioneras. Ordföranden hr P. Hammarberg ansåg detta strida mot Institutets ide, och befarade att så kortvarigt vistande derstädes icke i allmänhet kunde medföra en säker moralisk förbättring. Hr E. G. Lindström förklarade att hr Jul. Lindströms förslag vid första påseendet syntes ganska antagligt; men han instämde vid närmare besinnande till alla delar med hr Hammarberg och lade särskild vigt på faran af återfall; äfvenså lektor Blomstrand och hr L. Sloman. Mag. Hedlund lade deremot särdeles vigt på den genom en hastigare omsättning betingade möjligheten att på samma tid mottaga ett större antal barn. Fattigförsörjningens utpensioneringar lemnade knappast något annat öfrigt att önska, än att barnens undervisning alltsomoftast alldeles försummades. Vore 2 år för litet kunde man hålla sig till tre. Hr Ham