Göteborgsposten – 10 februari 1863, sida 2

svettig af det varma theet, och med munnen full af smörgås. Mians ni den herrn, som kom till Audley med mig, Smithers ? . — Uppriktigt sagdt, mr Audley, det gör jag icke. Ni kom klocken fyra, och der är altid så mycket folk med det tåget. — Kommer ni då icke ihåg honom? — Rej icke som jag vet. — Hvad det är förargligt! Jag ville veta om han köpt biljett till London sedan kl. två i dag. Han är en lång starkt byggd ung man med ett stort brunt skägg. Man kan icke gerna misstaga sig om honom. — Fyra eller fem herrar voro här och köpte biljetter till halffyra-täget, sade biljettförsäljaren något osäkert, kastande en orolig blick på sin bustru bakom sig; denna såg ut att ej vara belåten med afbrottet i thebordets harmoni. — Fyra eller fem herrar! Motsvarade någon af dem den beskrifning jag gjort på min vän? — Jag tror att den ene hade skägg. — Ett mörkbrunt skägg. — Jag tror nästan det stötte i brunt. — Var han gråklädd? — Jag tror det, många herrar äro gråklädda. Han begärde biljetten kort och bestämdt, och när haun erhållit den gick han ut på platformen och hvisslade(Forts.)