trodde, sade hon, att han skulle äta middag här i dag. Då sfå vi nog af hans sällskap. ! Hon hade en mängd vilda blommor i sin muslinsklädningskjol; hon hade gätt öfver fälten bakom slottet och plockat blommorna på vägen. Hon sprang lätt uppför den breda trappan till sina rum. Georgs handske låg på bordet i hennes boudoir. Lady Audley ringde häftigt, och Phoebe Marks infann sig. Tag bort det der skräpet, sade hon skarpt. Flickan plockade upp handsken och några vissnade blommor och pappersbitar i sitt förkläde. i — Hvad har du gjort hela förmiddagen, frågade mylady. Du bar väl icke varit sysslolös ? I — Nej, mylady, jag har ändrat den blå klädningen. Det är något mörkt på denna sidan, och derföre har jag tagit kladningen in i mitt eget rum och setat vid fönstret och arbetat. Flickan höll på att gå, men hon vände sig hastigt om och såg på lady Audley liksom afvaktade hon ytterligare befallningar. Lucy såg upp på samma gång, och de begge qvinnornas ögon möttes. — Phoebe Marks, sade mylady i det hon kastade sig i en emma och lekte med de vilda blommorna på knäet, du är en beskedlig och flitig flicka, och så länge jag lefver och allt går mig väl skall du hvarken sakna en trogen vän eller en tjugupundsnot.