Göteborgsposten – 9 februari 1863, sida 1

— Hvem är det? sade hon stickande ut hufvudet. Är det trädgårdsmästaren? — Nej, min kära tant, sade Robert skrattande, det är er vördnadsfulle nevö. Han och Georg stannade vid hvalfbägen medan hyrvagnen körde upp och de förvänade betjenterna kommo ut att mottaga sin herre och fru. — Jag tror icke att åskvädret bryter ut i natt, sade baroneten, i det han såg upp mot bimlen, men i morgon skola vi säkert ha det. IX. Efter åskvädret. Sir Michaels vädersspådom slog icke in. Åskan bröt redan samma natt ut öfver byn Audley med fruktansvärdt raseri. Robert Audlay tog blixt och dunder lika lugnt som alla lifvets öfriga obehagligheter. Han låg på en soffa i värdshusets förmak, lätsande läsa den fem dagar gamla Chelmsfordstidningen och då och då läppjande på ett stort glas kall punsch. Men åskvädret bade en helt annan verkan på Georg Talbays. Hans vän häpnade när han såg på den unge mannens bleka ansigte der han satt midt emot det öppna fönstret lysnande på åsk knallarne och stirrande på den svarta himlen, som så ofta liksom splittrades af den stålblå blixten gaffelformiga strimmor.