Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 1

ej hvad jag icke vill gifva för att så se det, ty jag har ett ganska ofullkomligt begrepp om hennes ansigte. Finns här nägon annan väg att komma in i rummet Alicia? — En annan väg? — Ja, är der någon dörr, som för genom någon af de andra rummen så att vi kunna komma i hennes? Hans kusin skakade på hufvudet och förde dem i en korridor, hvarest voro några falmiljeporträtter. Hon visade dem en kammare med gobelinstapeter, hvilkas stora figurer på den urblekta duken sågo hotande ut i skymningen. — Den karlen med stridsyxan ser ut, som om han ville klyfva Georgs hufvud, sade mr Audley pekande på en krigare med grymt utseende, hvars höjda arm syntes öfver Georg Talboys mörka hår. — Låt oss gå ut ur detta rum, Alicia. Jag tror att det är fuktigt eller att här spökar. Ja jag tror verkligen att alla spöken äro resultater af fukt. Man sofver i en fuktig säng — man vaknar hastigt midt i natten med en kall rysning och ser en gammal dam i hofdrägt från Georg den I:stes tid sitta vid sängfötterna. Den gamla damen är indigestion, och den kalla rysningen ett fuktigt lakan. Ljusen voro tända i förmaket. Inga moderna lampor hade vunnit insteg på Audley Court. Sir Michaels rum voro upplysta af gula tjocka, bastanta vaxljus i massiva ljusstakar och i vägglampetterna. Der var icke mycket att se i förmaket, och Georg Talboys blef snart trött att stirra på de vackra moderna möblerna och på några målningar af medlemmar af målareakademien.