Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 1

Franz Pönitz, det musikaliska underbarnet, den 12-årige hofmusikern, har då ändtligen uppträdt inför vår publik. När man hör honom med sådant mästerskap slå sin rikt utsirade och välljudande harpa, kan man knappast tro, att det är samma lekfulla, lifliga och för hvarje barndomsinfall lifvade och sig glädjande lilla bluspojke, som man nyss förut språkat med. Har man endast sett, men ej hört honom, kan man blott i de själfulla ögonen ana att något annat rör sig inom honom än det vanliga barnets oförstådda tankar och känslor. Hans nästa uppträdande lär blifva nästkommande måndag, äfven då i förening med tyska operasällskapet. Huru det skall blifva möjligt att då arrangera en representation, är ej lätt att inse; ty till samma dag lär harmoniska sällskapet ha bestämdt en af sina numera så sällsynta sammankomster och vid densamma skall ju efter regeln orkestern medverka. Något arrangement måtte således vara vidtaget. Hvad musik och sång föröfrigt beträffar, så synes det som vi nu ginge till mötes bildandet af den länge omtalade folksångföreningen. Ej nog med att direktör Sandström under veckan öppnat sitt sånginstitut med en förberedande kurs för herrar (en grundmur för den blifvande Amatörernas sångförening), utan i morgon kl. 6 e. m. inbjuder den numera blott till namnet qvarstående Bildningscirkeln, genom dertill utsedda komiterade, stadens fabriksoch handtverksarbetare till bildande af en sångförening, till hvilken Bildningscirkeln lär komma att anslå sin qvarvarande egendom. För sången här i staden synes nu en ljus framtid öppna sig, såvidt hvarochen vill draga sitt strå till den stora stacken. — På tal om musik, torde böra bemötas de anmärkningar man gjort mot krönikeskrifvarens yttrande för 2 veckor sedan, angående de skärande tonerna hos en sexeller qvintett ur härv. artillerimusik. Att krönikeskrifvaren härmed ej kunnat menå den bättre sextett, som samma regemente eger, borde synas klart deraf, att han gladde sig åt hoppet att man till sommaren i Trädgårdsföreningen skulle få njuta af den nya orkesterns musik och till utförandet af denna bidraga ju medlemmarne af främsta sextetten. — På det musikaliska området hafva vi vidare att observera den gamla pålningssången, hvilken, nu såsom alltid, uppstämmes vid stadens allmänna byggen. En insändare har föreslagit att man, till mildrande af det enformigt skränande i denna sång, borde anbefalla en ny melodi. Hvem skulle inöfva den? Stadsbyggmästaren eller arbetsinspektorerna? Det ginge väl då som det gick när generalpoststyrelsen nedsände till postkontoren noter, efter hvilka postmästarne ålades att lära postiljonerna blåsa sina signaler vid ankomsten och afresan. Det är ofta ganska vanskligt eller åtmin stone förenadt med stora svårigheter att erhålla en persons namnteckning, men i denna vecka har hvarochen skyndat att frivilligt erbjuda sitt namn, hvilket man ock desto heldre kunnat göra, som det endast gällde att till regeringen hembära sin tacksamhet för representationsförslaget. De utlagda och kringsända listorna lära äfven prunka med en sådan mängd namn, att en autografsamlares hjerta skulle slå våldsamt vid tanken att få ega den jettelika Leporellolistan, som i dagarne skall öfverföras till Stockholm. Huru nära ligga ej lifvet och döden hvarandra! Barnet dansar gladt och oskuldsfullt på Kyrkogården; hr Lund-Leiberg tillkännager i en och samma annons att han tillhandahåller lik-kistedekorationer och kotiljongsbuketter! Brandkåren i Carl Johans församling, denna förträffliga kår, som vid alla eldsvädor