Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 1

inom såväl Majorna som Masthugget särdeles utmärkt sig för sin ovanliga raskhet och uthållighet, för hvilken den ock vederbörligen blifvit offentligen framhällen, har erhållit en riddare, som nyligen i en insänd uppsats sökt visa, att kåren blifvit tillbakasatt för Göteborgs friv. brandkår, i det den hvarken erhållit så mycket beröm som denna, ej heller några understöd af assuranssällskaperna. Om man dock besinnar, att Göteborgskären är en samling af män och ynglingar, som frivilligt ätagit sig att vid första larmsignal lemna sin bädd och hasta till den plats, der faran hotar samt att dess brandredskap ursprungligen anskaffats hufvudsakligast genom medlemmarnes egna uppoffringar, så torde man ej få sätta den på jemförelselinea med en indelad, förpligtad kår, såsom den i Majorna. Och hvad klagar denna senare öfver? Har ej kommunen försett den med en förträfflig attiralj, visserligen ej stor, men utmärkt, och har ej dess raskhet och oförskräckthet rönt det vackraste erkännande derigenom, att kommunens damer i dessa dagar beslutat skänka brandkåren en ny fana. Man skall vara oartig, för att säga att kåren under sådana förhållanden ej rönt något erkännande. Den har rönt det skönaste och varmaste erkännande, hvilket man bör hoppas ej skall släckas lika fort, som hvarje härjande låga, mot hvilken kåren drar i härnad. Vi lefva i en dyr tid. Då vi förut haft så mycket fisk, att man, för att begagna ett expressivt uttryck, kunnat göda svin dermed, ha nu fiskpriserna uppgått till ungefär desamma som för kött. Detta hafva vi den goda jernvägen att tacka för, hvilken dock ej är så artig att till återtjenst, annat än undantagsvis, skicka till oss någon färsk strömming eller några rökta nejonögon. Samma väg som fisken gå äfven våra ostron och vår hummer. Priserna å dessa varor äro här stegrade med omkring 200 procent, under det man i Stockholm smörjer sig med dessa läckerheter för billigare pris än förut. I onsdags afreste en af våra ostronhandlare i sällskap med några hundra trän ostron, och fortgår det så, torde vi kanske snart kunna från Stockholm få reqvirera vår hummer och våra ostron.