Göteborgsposten – 6 februari 1863, sida 1

—— —— Grekland, i brist på antagliga tronkandidater skulle rikta sina blickar mot Helgonabacker för att finna en efterträdare åt konung Otto akademien nog finge behålla sin prokansle och stiftet sin biskop. En så klok man son biskop Thomander kan ej gerna tveka i vale mellan Greklands konungatron och Lunds bi skopsstol. Sedan pro-rektors skål blifvit föreslager och drucken, kom Fäderneslandets tur. Des: skålz föreslogs äfven af studenten Westdahl ett tal, rikt på lysande partier, om än ej ut märkt genom enhet och sammanhållning. Tal framhöll skilnaden mellan det olyckliga Poler och Sverige, erinrande om att man borde be gagna den gynnsamma ställningen i stället för att overksamt prisa den. Sedan en fosterländsk sång afsjungits, afsändes en deputation till stadshuset sför att inbjuda de der församlade stadsboerna till Föreningen. Dessa hörsammade inbjudningen, och man fick bevittna en fraternisering mellan stadenter och borgare, som i smått gaf föreställning om den, som skall ega rum mellan de olika stånden och klasserna i den nya riksförsamlingen. Sedan studenterna sålunda spelat värdar, och ett hjertligt samspråk interfolierat sånger och tal en stund bortåt, inbjödo stadens innevånare i sin tur de förre att åtfölja sig till stadshuset, der de välkomnades af hrr Stadsfullmäktiges ordförande. Denne framhöll den märkliga skilnaden mellan förr och nu — huru fordom studenter och gesäller lefde i ständiga ofta blodiga fejder, hvadan ock en gränd fått sig det betecknande namnet , käppslängarsträtet, och huru nu de begge parterna lefva i endrägt och vänskap. Studeranden Wideström upptog och utvecklade i ett särdeles lyckligt föredrag den föregående talarens id; konversation, snart öfvergående till högljudt glam, följde på föredragen, och glädjen stod högt i tak. Åro vi icke här i Lund långt avancerade då den lärda skråandan, det trångbröstade högmodet hos de studerande och det afundsfulla misstroendet hos de arbetande fått maka sig ur vägen för den sanna humaniteten? I dag har den nyutnämnde professorn i kemi och mineralogi installerats. Den af prorektor utfärdade inbjudningsskriften — i öfverensstämmelse med nu gällande plägsed innehållande en öfversättning af en persisk krönika — upplyser att denne nye professors namn är Carl Wilhelm Blomstrand, medan lenne sjelf i sin uti inbjudningsskriften inrycka lefnadsteckning uttalar den åsigt, att han neter Christian Wilhelm Blomstrand. Procktor yttrar vidare, att , universitetet har alla käl att lyckönska den nya professorn, hvars föru ådagalagda nit för sin vetenskap och lyckiga förmåga att meddela sina kunskaper äro ss en säker borgen, att vi i honom äga en utmärkt målsman för den kemiska vetenskaben . Månne det ej i stället är pro-rektors nening att universitetet har skäl att lyckönka sig till professorn med de uppgifna egenkaperna? Småländska nationen, hvilken beröfvades in inspektor genom professor Eks frånfälle, ade tillsvidare valt sig endast pro-inspektor, ör att i dag kunna anförtro den lediga platen åt professor Blomstrand, som genom intallationen erhållit den nödiga kompetensen. )essutom har nationen gifvit honom, sin mångrige kurator, en storartad gåfva, bestående i Berzelii byst i silfver, vägande 180 lod. Friostiga småländningar — eller hur? Jag anhåller att få nämna några ord till var på diverse anmärkningar som gjorts mot tt par ställen i mitt förra bref. Göteborgsostens Upsalakorrespondent har tagit anstöt f mitt yttrande om den förkärlek för Upsala