Göteborgsposten – 5 februari 1863, sida 1

se en skymt af den ojemförliga blondinen, om hvilken ha hört så mycket talas, — Se Robert! utropade sir Michael, när hans brorso kom ut från värdshuset, nå se, det var då en syrpris. — Jag har icke kommit hit för att falla besvärlig pi slottet, min käre onkel, sade den unge mannen, då baronete med den honom utmärkande hjertligheten tryckte hans hand Essex är min fosterbygd, som ni vet, och denna tiden på året bar jag vanligen en släng af hemsjuka; derföre ha Ge org och jag kommit hit för att fiska här en veckas tid. — Gedrg — hvilken Georg? — Georg Talboys. — Är han här? ropade Alicia. Hvad det var roligt jag har en sådan lust att se den unge vackre enklingen. — Är det så, Alicia? sade kusinen. Då skall jag ge nast springa efter honom och presentera honom för dig. Det välde som lady Audley på sitt barnsliga naturlig: sätt tillvällat sig öfver sin tillgifne make, var så oinskränkt att hans ögon sällan för en längre stund förirrade sig från sin hustrus vackra ansigte. När Robert derföre skulle gå in i värdhuset, behöfdes det blott den obetydligaste höjning a Lucys ögonbryn jemte ett förtjusande uttryck af trötthet och förskräckelse för att upplysa hennes man om att hon icke ville besväras med någon presentation för mr Georg Talboys. — Bry dig icke om det i qväll, sade han, Min hustru är litet trött efter allt nöjet i dag. Tag din vän med dig till middag hos oss i morgon, så kan han och Alicia bli be