Göteborgsposten – 5 februari 1863, sida 1

— — ARNE RETRANS RER geringen. Det är i sanning en dyster målning. Hela denna period af konungarikets historia under en helt militärisk förvaltning, säger markisen nu, -ur rik på sociala kränkningar. Oegentliga förhållanden och ett falskt styrelsesystem hafva minskat upplysningen och förstört landets rikedom, utan att dock förmå beröfva någon hans nationalitet . . . Men slitningarne i denna kamp ha haft olyckliga töljder: aktningen för lagen har minskats, ty denna lag hade blifvit den starkastes och rikastes privilegium. s En förfärande demoralisation i de ofliciela kretsarne, korruptionen, gunstlingsskapet hafva undergräft sjelfva myndighetens ide. Samfundet såg icke i en embetsman en med det allmännas angelägenheter betrodd medborgare, utan en man som hade makt att skydda eller skada; det gick så långt, att man hos oss icke mera trodde, det någon sak, vore det äfven den hederligaste, kunde komma fram till de regerande myndigheterna, innan man köpt de mäns beskydd, af hvilka allt berodde. Och på ett annat ställe återigen; Förtrycket inskränkte samfundet inom en olycksbringande cirkel, så att endast svaga ljud om framåtskridandet trängde fram till detsamma och endast sökandet efter ljus blef en sammansvärjning . . . Det var medborgaren icke tillåtet, att skicka sin son till främmande land, för att der idka sina studier, och om någon gäckade polisens eller de militära myndigheternas vaksamhet, förstörde han sitt eget barns framtid och sväfvade sjelf i ständig fruktan för hämnd. Då kom gensdarmeribrigaden fram, som gjorde sig en god inkomst af att skydda från straff den medborgare, som blifvit tagen på bar olaglig gerning. Passet till utlandet blef en förtrollad skatt, ty det medgaf en rättighet att få blicka in i ljuset, att någon gång få omfamna en landsflyktig broder, att få inandas en srisk luft, sedan man länge hållit på itt qväfvas i denna fruktans och förskräckelsens luftkrets ... Derigenom uppstod ett samfund, helt och hållet afvändt från praktisk utveckling, förlamadt i dess intelligens och less intressens regelbundna och lagliga spännkraft, tillbakaslungadt i en korrumperande syssolöshet och tillgängligt för de mest anarkiska stämplingar. Att sammansvärjningar funnos, det är säert; men de voro blott ett eko af hela naionens lidande, och i det hela var ingen al le anklagade och dömda mera brottslig än len medborgare, som stannade hemma och bar en lugn min. Och sammansvärjningen var i jeltva verket en blott lindrig förseelse ; brotet låg deri, att man lefde, existerade. Unler de femton år, som föregingo 1830 års rerolution, säger markis Wielopolski, visade ärt samfund att det hade en ung, pånyttfödd ch sund organism och att det egde ofantlia ressurser för en oberoende tillvaro. Brotet, faran lågo deri. Också blef ryska politien i Polen alltifrån detta ögonblick ett ofantst nät, som sträckte sig öfver hela landet, som terhöll hvarje rörelse, undertryckte hvarje ulsslag, besvärade de minsta individuela anträngningar, lät ingenting hända, åtminstone så rycket man kunde förhindra sådant — och e der 25 års historia! — —