Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 2

lets kompetens i hänsyn till Holstein, men på summa gång tillbakavisar hvarje inblandning utom detta hertigdömes! gränsor (d. v. s. i Slesvig), dermed gjort hvad man af det rimligtvis kan begära. Danska regeringen har nemligen aldrig definitivt gjort ett dylikt medgilvande, ehuru en ytlig läsare möjligen skulle kunna ar nämnde depesch draga en sådan slutsats, utan tvärtom med vanlig advokatyr förklarat sig beredvillig ingå på något sådant ordnande — och skilnaden är stor. bet visar sig bäst deraf, att regeringen låtit sin kommissarie inom holsteinska ständerförsamlingen just protestera högtidligt emot nämnda tyska förbundets kompetens. Eller rättare, danska regeringen, h. ex. hr Hall, har med vanlig elasticitet hos England gjort indirekta löften om Ilolsteinska förhållandenas ordnande på sätt som väl är det bästa för trasslets slutliga utredande, d. v. s. Holsteins totala assöndring från der öfriga Danmark — men på samma gång i Itzehoe protesterat mot hvarje ständernas uppfattning af en dylik förbundets kompetens, ehuru hon dock, för att undvika allvarliga förvecklingar med förbundet, för ögonblicket ingår på dess fordran (att endast i förening med ständerna upptaga skatter i Ilolstein). Det är ej riktigt öppet spel detta och måste bidraga till de i den dansk-tyska tvistens hufvudfrågor okunnigas misstro till Danmarks rätt derutinnan. De holsteinska ständerna skola äfven nogsamt veta att betrakta saken från dess svaga sida, samt derigenom ytterligare öka regeringens bryderi. Om ft. ex. ständerna ej vilja godkänna de framlagda finanstörslagen, skall danska regeringen sedan, efter preussiska regeringens mönster, styra utan budget i Holstein eller skall den ånyo gå in på den stora förlust, som danska staten nu en tid lidit, genom att afstå från Holsteins felles Bidrag? I förra afseendet skall Danmark få hela den europeiska opinionen emot sig — ställningen i Preussen visar det bäst — i senare fallet åter skall en storm uppstå inom sjelfva Danmark. Och allt detta af brist på öppenhet i en sak, der rättvisan ovilkorligen till hufvudsaken är på Danmarks sida. I sanning, det börjar bli alltmera af nöden, att en friskare anda och ett mera rättframt system antages inom Danmarks politik, på det ett slutligt ordnande af dess sak i hela Nordens intresse må kunna ega rum. På danska landsthingets förut omnämnda adress till konung Fredrik, hvari det begär Slesvigs delgifvande af det egentliga konungarikets fria författning och i allmänhet dess närmare anslutning till det senare, har nu konungens svar meddelats. Det är förbehållsamt och af den egentliga lydelse, att ehuruväl II. M:t ingalunda misskänner den lojala och patriotiska anda, hvaraf adressen framkallats, han dock ej kan upptaga dess innehåll, emedan detta omhandlar frågor, hvilka icke I tillhöra den danska riksdagens författningsenliga områdeNorska Storthinget. ,Fiedrelandet meddelar följande korrespondens från Christiania af d. 21 Januari: ,I förra veckan satte värnpligtens behandling i Storthinget vår annars så fredliga stad i liflig rörelse; alla de andra stora lifsfrågorna för dagen: om Grundtvigs .uppeubarelse, om träoljans ljusstyrka i jemförelse med jordoljans, om den fara vår nationalitet skulle lida af att behålla det högt törtjenta konstnärsparet Jörgensen hustru på vår scen — allt måste vika för det kongl. förslaget om tillägg till värnpligtslagarne at 1854 och 1857. Detta förslag afsäg värnpligtens förlängning från 10 till 15 år och utvidgning till 6 månaders ständig tjenstgöring i fästning eller stad, borttagandet at värfninsgen samt liniearmåens tillökning från 12,000 till 21,000 gemene man. För upplysning i saken hade utkommit en ,blå bok, hvilken utdelats bland Storthingets medlemmar och allmänt tillskrifves en mycket högt uppsatt författare. Krigsutskottet. hvars ordförande är amtmannen Aall, hade utarbetat ett nytt förslag, hvilket fasthöll vid den nuvarande tjenstgöringstiden af 10 år, men ingick på bildandet saf en förstärkning om 9,000 man, öfver hvilsken konungen kunde förfoga till försvarskrig lika fritt som öfver linion, så att han utan storthingets samtycke äfven kunde använda dem till Sveriges försvar. Vidare föreslog utskottet, att hälften af de värfvade skulle borttagas och ersättas med värnpligtige, hvilka skulle inkallas 6 månader i sender. Men I med detta hufvudutlåtande från hela utskottet ssoljde ej mindre än 6 andra mera eller mindre afvikande förslag från enskilda medlem— — — ——