Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 2

godt om fiske i trakten; vi skola resa dit och roa oss en vecka. Fiske är mycket bättre än jagt; man behöfver bara ligga på stranden och stirra på snöret, det nappar väl icke ofta men det är mycket roligt. Han höll det sammanvikta brefvet intill den matta låga som fladdrade i kaminen, men i detsamma ändrade han gig, vek upp brefvet och jemnade långsamt med handen det skrynkliga papperct. — Stackars lilla Alicia! sade han tankfullt, det är icke rätt att behandla hennes bref så vårdslöst. — Jag vill gömma det. Och mr Robert Audley lade brefvet åter i kuvertet och derefter i en låda i sin arbetspulpet, på hvilken stod ordet: vigtigt. Icke vet jag hvilka märkvärdiga dokumenter funnos i lådan, men jag anser föga troligt att den innehållit något af stort juridiskt värde. Om någon hade då kunnat säga den unge advokaten att en så obetydlig sak som hans kusins bref skulle en gång bli en länk i den förfärliga kedja af bevis som skulle bildas i den enda brottmålssak, hvarmed han skulle någonsin få att göra, så skulle kanske mr Robert Audley ha höjt ögonbrynen litet högre än vanligt. De begge unge männen reste följande dagen från London med en kappsäck, ett spö och ett smalt rep mellan sig och kommo till den oregelbundna, gammalmodiga nästan förfallna byn Audley i tid för att beställa en god middag på värdshuset Solen. Audley Court låg ungefär tre mil från byn och, såsom nämndt är, djupt, nere i en dal omgifven af lummiga trän. Enda vägen dit var omgifven af trän och hållen så väl som alleerna i en gentlemans park. Det var, oaktadt all dess