Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 1

mens kläder hade olycklicgvis fastnat i dör ren — ni föreställer er resten — den stackars meniskans belägenhet under de sekunder som åtgingo innan pojken kunde få hästarne att stanna. För min nyfikenhets skull fick jag göra den allra snabbaste färd ned till slottets hörn efter min hatt, som just då jag var på väg att fånga den, kilade ar som en blixt upp till pelarne åt Norrbro till och der rillade så behändigt än kring den ena än kring den andra pelaren och jag efter, tills det slutligen lyckades mig fånga honom, ni kan tänka er i hvilket tillstånd. Nå, det var ju en alldeles utomordentligt fin tillställning, Aftonbladsredaktörens middag på Suede förliden söndag. Sådana der gående middagar bruka just ej vara så roliga, först vid bålarne infinner sig glädjen och så lär ock förhållandet ha varit här. Tvä, tre till och med fyra tal, det går ännu an, men sju, åtta, tio, tolf, det blir för ledsamt — så tyckte väl hr Blanche också, ty han gick sin väg utan att framstamma ett enda ord. Vid middagen såg man allehanda folk, men från Dagligt Allehanda ingen enda — politiska motståndare, gudbevars, kunna ej lida hvarandra — — alldeles, alldeles, sa prof. Schröder. Nej, tacka vet jag då Allehanda-redaktörens middag i onsdags, der funnos naturligtvis allehanda folk, goda vänner, trogna bordsgrannar, syperba viner, verser at Herrman Bjursten — de stodo äfven i Allehanda samma afton — sång af kongl. teaterns förnämsta lyriska artister, ett allvarsamt tal och två tokroliga, och det bästa af allt — vid bordet en eharmant värdinna; så ska det arrangeras för att bli riktigt trifnadssullt. Här syntes naturligtvis icke ett spår af hrr Åftonbladister. Båda middagarne voro tillställda för att visa artighet åt de resp. tidningarnes vänner och gynnare, och ingendera torde göra anspråk på benämningen af bankett, allraminst på den pompösande af reform-bankett. ÅÄÅndtligen har man fått reda på Stockholmstidningarnes verkliga prenumeration på härvarande postkontor, d. v. 8. det antal exemplar som gär till landsorten. Listan lyder så här och omfattar prenumerationen sådan den ställde sig i går middag: Aftonbladet 3,667. (1862: 3,624) Allehanda 2,007. on 2,023) d:o Veckouppl. 1.159. . 1,102) Illustrerad Tidning 2,930. 3,271) Fäderneslandet 5,823. 1.918) Kapten Puff 650.. 829) Frihetsvännen 907.. 325) Söndags Nisse 469. ( n —) Väktaren 1,722. on 1.319) Dagbladet 8. IIVad dessa tidningars prenumeration här i Stockholm beträffar, så lärer Aftonbladet, Allehanda, Illustrerad Tidning och Kapten Puff hafva nära nog lika stort antal prenumeranter här som i landsorten, Fäderneslandet afsätter ett betydligt antal lösnummer, och Frihetsvännen samt Söndags-Nisse kolporteras i mängd. Dagbladet har i flera år haft 14 prenumeranter på posten, hvilka nu hopkrympt till 8; detta hindrar dock ej att denna så när som på trycksvärtan färglösa tidning lemnar sin egare största behållningen af dem alla. Nå, men illuminationen då, frågar ni kanske? Ja, skam tala om det, den var allt ganska klen, om jag skall vara uppriktig. Det allra schangtilaste arrangementet var utan gensägelse Dagligt Allehandas — en hög obelisk med konungens namnchisker i kronglas på spetsen. Ett enda hus var illumineradt i alla sem våningarne, nemligen N:o 5 vid Stadssmedjegatan — er representant rådman Björck bor i tredje våningen. För öfrigt här och der lljus i fönstren, men det hela ytterst tarfligt,