Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 1

Å mmnmmnmmnn. mig, och han skall bli mer fästad vid den gamle skrymtaktige drinkaren än vid sin egen far. Men hvad skulle också en okunnig tafatt dragon kunna företaga med ett barn af hans år? Hvad annat kunde jag lära honom än att röka cigarr och slå dank hela dagen med händerna i fickorna? Den första årsdagen af den tretionde augusti, då Georg sett sin hustrus död annonserad i Times, tog den unge mannen af sig de svarta kläderna och af batten det gamla krusfloret,j och han lade sin sorgdrägt i den koffert, der han förvarade en packe af sin hustrus bref och den hårlock som klippts af hennes hufvud efter hennes död. Robert Audley hade hvarken sett brefven eller den långa härlocken; Georg hade icke ens nämnt sin hustrus namn en enda gång efter dagen i Ventnor, då han erfor de omständigheter, hvarunder hon dött. — Jag skrifver i dag till min kusin Alicia, sade den unge advokaten samma tretionde augusti. Vet du att det är den förste september i morgon. Jag skrifver för ati låta henne veta att vi begge komma till slottet och jaga en men der, och jag vill hellre — —. — Begrafva dig i Figtree Court med intet annat sällskap än mina hundar och kanariefäglar. Nej, Georg, det händer icke. — Men jag tycker icke om jagt. — Tror du då att jag tycker derom ? ropade Robert med j förtjusande naivetet. Vet du att jag kan icke skilja en dufva från ett rapphöns och det gör mig detsamma om det är den j vecka. — Låt bli det, Bob; res ensam. Jag är icke välkom