Göteborgsposten – 2 februari 1863, sida 1

— — — — ———————— Den unge mannen drack sitt sodavatten under tysnad, och sedan stödde ban sina armbågar på bordet och dolde ansigtet i händerna. Der låg någonting i hans väsende, som sade Robert Audley att huru obetydlig denna missräkning eyntes, den dock var ganska bitter. Han satte sig midt emot sin vän men fortsatte ej tala till honom. Omsider såg Georg upp och tog mekaniskt gårdagens flottiga nummer af Times från en hög tidningar samt stirrade tankspridt på den första sidan. Jag kan ej säga huru länge han satt och stirrade tanklöst på en paragraf i listan på döda innan hans förlamade tankekraft fattade hela dess innehåll. Men efter att ha suttit så länge sköt ban tidningen till Robert Audley. Hans mörka bronshy hade vikit för en sjuklig, kalklik gråhvit färg, och med dystert lugn pekade han på en rad innehållande nedanstäende: Den 24 dennes dog i Ventnor, på ön Wight, Helen Talboys, tjugotvå år gammal. V. Grasstenen i Ventnor. Ja, så stod der att läsa, det var hvitt på svart. Helen Talboys, tjugotvå år gammal, Då Georg oade till guvernanten ombord på Argus att ban skulle falla ned död till jorden, om han fick någon sorglig underrättelse om sin hustru, var han fullt öfvertygad om sioa ords sanning. Likväl när ban nu erbhällit en så bedröf