Göteborgsposten – 2 februari 1863, sida 1

ett fönster, i i hvilket stod ett blomsterbord under två eller tre fågelburar. — B-svärar pipan dig, Georg? frågade hans vän lugnt. — Nej. Han låg en stund och betraktade blommorna och fåglarna; en kanarifågel sjöng en gäll hymn till den nedgående solen. — Besvära fåglarna dig, Georg? Skall jag taga dem ur rummet. — Nej, jag vill gerna höra dem sjunga. Robert Åudloy slog askan ur sin pipa, lade den kära meerschaum-pjesen ömt på hyllan öfver kaminen och gick ut i nästa rum för att straxt återkomma med en kopp starkt ths. — Drick, Georg, sade han i det han satte koppen på ett litet bord vid Georgs hufvudgärd, det komwer att göra ditt hufvud godt. Den unge mannen svarade icke men såg långsamt omkring sig i rummet och derefter på sin väns allvarliga ansigte. — Bob, sade han, hvar äro vi? Min käre gosse, i mina rum, i Temple. Du har ännu icke någon egen bostad; derföre kan du ju bo hos mig å länge du är i staden. Georg förde sin hand en eller tvenne gånger öfver pannan och sade sedan liksom tvekande: — Ilur var det med tidningen i förmiddags? — Tänk icke nu derpå, utan drick litet th6! — Jo, jo, ropade Georg häftigt i det han reste sig i sängen och stirrade omkring sig med infallua ögon, Nu mina