Göteborgsposten – 31 januari 1863, sida 1

stenar. En liten yllen barnsock och en liten ljusgul och silkeslik hårlock, utan tvifvel klippt från ett litet barns hufvud, invecklade i ett papper — se der allt! — Således är detta hvad mylady gömmer i lönlådan, mumlade hon. — Det är hesynnerligt att gömma sådant strunt der, sade Lukas vårdslöst. Flickans tunna läppar kröktes till ett eget leende. — Du kan ju en gång vittna att jag funnit det här, sade hon i det hon stoppade den lilla paketen i fickan. — Du är väl ingen sådan toka, Phoebe, att du tar det der, ropade den unge mannen. — Jag vill hellre ha detta än diamantarmbandet, som du hade lust att taga sade hon; du får värdshuset, så mycket kan jag lofva dig, Lukas. IV. På Times första sida. Robert Audley passerade för att vara advokat. Hans namn var registreradt bland advokaternas, han bodde i Figtree Court, Temple, han hade ätit det bestämda antal middagar, detta högvigtiga prof hvarigenom den unge juristen går till ära och förmögenhet. Om detta förslår att göra en man till advokat, så var Robert Audley säkerligen en sådan. Maen han hade hvarken haft något uppdrag eller sökt att få något eller ens önskat något un er de fem år hans namn stått att läsa på en af dörrarne i Figtree Court. Han var en vac