Göteborgsposten – 31 januari 1863, sida 1

nmnmmammammntenntrt!7 irnnei;arnmnmmnma armpmaarzteesammr——— gäng lemnat sin nyckelknippa i fickan. Nu kan jag visa dig juvelerna, om du har lust att se dem, Lukas. ÖU Ja, jag må säga att jag skulle ba lust att titta på dem, min tös, sade han i det han stod upp och höll ljuset medan hans kusin öppnade skrinet. Han uppgaf ett rop a förundran, när han såg smyckena glittra på de hvita atlas. dynorna. Han ville hålla de fina prydnaderna i sina hände vända på dem och gissa till deras penningevärde. Kanskerfor han i sitt hjerta en känsla af afund och girighet när han tänkte på huru gerna han skulle vilja tagit en a dem. — Tänk, Phoebe, en af dessa diamanter skulle kunnbjelpa oss fram i verlden, sade han i det han vände ett arm band på alla sidor i sina stora röda händer. — Lägg det, Lukas! Lägg det genast, sade slickan med en blick full af förskräckelse. Hur kan du ta la så? Han lade armbandet på sitt ställe, med en suck af sak. nad och fortsatte sin undersökning af skrinet. — Hvad är det? frågade han genast pekande på er messingsknapp på skrinet. Han tryckte på den och en lönlåda klädd med purpur. sammet flög ur skrinet. — Se der! ropade Lukas förnöjd af sin upptäckt. Phocbo släppte den klådning hon höll på att samman: vika och närmade sig toilettbordet. — Det har jag inte sett förr, sade hon. Jag undrar hvad der är i den. Der var icke mycket i den — hvarken guld eller ädlsg