Göteborgsposten – 30 januari 1863, sida 1

—————— x jorde alla galna i sig hvar hon kom. Hennes sång, hennes nusik, hennes dans, hennes vackra leende och hennes solkenslika lockar gjorde att man nästan blott talte om henne hvar vi dröjde någon tid. . — Kommer hon hem i qväll? I — Nej, hon har rest ut med sir Michael till ett middagskalas hos Beeches. De ha sju eller åtta mils väg, och komma inte hem förrän senare i qväll. Då skall jag säga dig något, Phoebe, om rummen äro så fasligt granna, så skulle jag ha lust att se dem. — Det kan du få. Mrs Barton, hushållerskan, känner. dig till utseendet och hon har säkert ingenting emot, om jag visar dig några af de bästa rummen. — Det var nästan mörkt, när kusinerna lemnade buskaget och långsamt togo vägen mot slottet. De gingo in genom den dörr som förde till tjenstepersonalens samlingsrum, hvilket låg bredvid hushållerskans rum. Phoebe Marks stannade för att fråga denna om hon fick visa sin kusin några af rummen; och när hon erhållit tillåtelse dertill, tände bon ett ljus vid lampan i salen och vinkade åt Lukas att följa henne in i den andra delen af huset. De långa svarta ekkorridorerna sågo dystra uti det hemska skumrasket; det ljus, som Phoebe bar, såg blott ut som en liten eldfläck i de breda gångar, hvarigenom flickan förde sin kusin. Lukas blickade då och då misstroget bakom sig, halft skrämd af sina broddade stöflors knarrande. — Det är ett grufligt tråkigt ställe, Phoebe, sade han, när de kommo ur en korridor in i den stora salen, der lju