Göteborgsposten – 30 januari 1863, sida 1

nom de Skandinaviska länderna, så må deraf väl följa, att det Svenska myntet bör undergå mn förändring. Innan man bestämmer sig för lenna, må dock noga öfvervägas lämpligaste sättet att ernå de fördelar, som af en sädan örändring kunna väntas. Vid närmare betraktande af hvad ofvan lifvit anfördt om olägenheterna af olikheten nellan den Svenska Specien och IIamburgeriksdalern, skall det lätteligen visa sig, att dessa hero vida mindre deraf, att en sådan olikhet örefinnes, än att det Svenska myntet icke är bestämdt så att dess värde i förhållande till Hamburger-riksdalern kan af en hvar lätt beräknas. Icke eller någon af de fördelar, som en fullkomlig likhet mellan dessa myntslag skulle medföra, kan gå förlorad, om likheten är sådan att den medgifver, att utan någon beräkning, genast bestämma och känna myntets värde. Det skulle väl kunna sägas, att om likheten vore fullkomlig, det Svenska myntet skulle gälla i Hamburg fullt lika, som Hamburger Banko; men detta torde icke i någon händelse blifva förhållandet, hufvudsakligen af den anledning, att i Hamburg något mynt, prägladt efter denna myntfot, icke finnes, utan att den dagliga omsättningen rörer sig med ett annat mynt, som benämnes Mark kurant. Hamburger Mark Banko utmärker således endast värdet af en viss vigt finsilfver, och då silfvermynt måste vara blandadt med andra metaller, men äfven med den största noggrannhet icke kan, hvarken i afseende på metallernas inbördes förhållande, eller myntstyckets vigt, göras fullt lika, ligger redan häri en anledning dertill, att icke något mynt kan hållas i en fullkomlig likhet med en värdemätare, som bibehåller sin oföränderlighet just derigenom att den aldrig framträder under formen af mynt. IIäraf följer ock, att alla myntslag, äfven de, som stå i ett gifvet förhållande till Hamburger Banko, måste vara underkastade kursbestämning, som dessutom måste uppkomma, då det ena myntslaget kan tör tillfället vara sökt mera än det andra, enär äfven i afseende på ettt ill lätt beräkneligt värde bestämdt mynt, de allmänna grunderna för värdebestämningen göra sig gällande, om än i mindre mån. Bäst visar sig detta deraf, att ehuru det Preussiska myntet bibehåller ett bestämdt värde i Mark kurant, dess värde i Mark Banko är underkastadt kurstörändring, hvilket innebär, att sjelfva Mark kuranten, ehuru den utgör den myntfot, som reglerar alla liqvider på platsen, dock förändrar sitt värde i förhållande till Mark Banko och är beroende af vexlande kursbestämmelse i detta sednare myntslag, hvilket jemväl är förhällandet med de Danska och Norska Specierne. ehuru dessa äro afsedda att vara lika med Hamburger-riksdalern. För liqviderna i Hamburg kan således, då endast den större rörelsen afses, enahanda tördelar vinnas, om det Svenska myntet erhåller någon lätt beräknelig olikhet med Hamburger-riksdalern, som om en fullkomlig likhet skulle sökas; men deremot torde jemförelsen med Hamburger-kuranten icke böra lemnas ur sigte och detta af flera skäl. Om det Svenska myntet erhåller en sådan värdebestämning, att det står i ett lätt beräkneligt förhållande till Mark kuranten, skall det kunna bringas i den allmänna rörelsen i Hamburg och gälla till sitt fulla värde, i stället att det Inu väl är gångbart, men i allmänhet endast till det värde, som det skulle ega, om det sjemnt motsvarade Hamburger-riksdalern. Derigenom skulle det Svenska myntet blifva för Hamburgaren brukbart, emedan han vid dess utlemnande i rörelsen får dess fulla värde, och det skall derföre undgå att komma i smältde geln, samt således vid gynnsamma förhållan den återvända i oförändradt skick. Men här 000— rr