Göteborgsposten – 30 januari 1863, sida 1

om är af allmänt intresse, återgifves här i in helhet: Bland de olägenheter, som åtfölja våra uvarande myntförhällanden, har icke utan skäl len blifvit framhållen, såsom en af de svårate, att den Svenska såkallade Specien icke, åsom den Norska och Danska, blifvit bestämd ill likhet med Hamburger-riksdalern. Vekas an det icke eller, att härigenom vållats omelelbara förluster, likasom ock fördelar gått örlorade, som eljest kunnat påräknas. Det må gerna medgifvas, att orsakerna ill den öfvervigt, som Hamburger Banko haft h har i jemförelse till dess rätta värde, äro lere. Redan förut har jag haft tillfälle att ästa det högtärade Ståndets uppmärksamhet lerpå, att, bland andra anledningar till detta örhållande, en origtig föreställning om meden att qvarhålla silfver i landet dertill medverkat, att inflytelse jemväl måtte tillerkännas den fordom nog allmänna äsigten att landets produktion borde gynnas och konsumtionen deremot hämmas; och att framför allt förnållandet mellan tillgång och efterfrågan vavit bestämmande för värdet at det utländska mynt, hvari den största omsättningen hittills förekommit. Men om dessa och andra förhållanden gjort, att vexelkursen hållit sig högre, än som motsvarat de olika myntens verkliga värde, så skulle ofelbart en motvigt funnits, om den Svenska Specien varit till sitt innehåll och värde så bestämd, att det icke erfordrats någon särskild beräkning af dess värde i förhållande till Hamburger-riksdalern. Utom det, att då export af siltver måste ega rum, det Svenska myntet, derest det visat sig vara med noggrannhet och omsorg utmyntadt, snart skulle tillvunnit sig det förtroende, att det utan omsmältning fått vid liqvid å den utländska orten gälla för sitt fulla värde, och att således den enskilde för sin liqvid vunnit ett hastigare, och derföre förmånligare, äfvensom i allmänhet fördelaktigare resultat; så skulle ock, då omständigheterna medgåtvo silfrets återförande, detta töreträdesvis återkomma i myntad form, hvarigenom den betydliga myntomgskostnaden skulle besparas och Banken undgå förluster af myntningen. Den allmänna kännedomen af det Svenska myntets verkliga värde skulle ock göra det omöjligt att nedtrycka samma värde; enär spekulationen snart skulle hindra, att sådant skedde i någon betydligare mån. En återverkan på vexelkursen skulle deraf blifva en följd åtminstone så vidt, att den hölles inom den gräns, som bestamdes af de minskade kostnaderna för det exporterade myntets tillgodogörande; och om, såsom sannolikt är, myntets bestämda och allmant kanda värde framkallade vexeldragning på Sverige i Svenskt mynt, så skulle omkostnaderna för manutakturhandelns liqvider på utländsk ort, icke såsom uu drabba den Svenska köpmannen utan den utländske. Dä det numera är en allmänt insedd sanning, att rörelsen och omsättningen mellan olika länder i väsendtlig mån befordras af likhet i mynt, och det mer och mer erkännes såsom ett önskningsmål, att en lifligare och lättad förbindelse mellan de Skandinaviska länderna åstadkommas, tror jag mig icke vidlystigt behöfva visa fördelarne af ett lika mynt i Sverige, Norrige och Danmark. Denna fördel, hvaraf vi hittills varit i saknad, skall utan tvifvel af en hvar uppskattas, om än olägenheterna af det nuvarande förhållandet äro mera kända af dem, som tillhöra de orter i landet, der beröringen med våra stamförvandter är soch måste vara lifligare. Om det alltså måste anses och erkännas ssåsom en olägenhet, att den Svenska Specier sicke varit bestämd till likhet med Hamburgerriksdalern och om det jemväl måste finnas an Igeläget, att likhet i myntförhållanden finnar — ——J—J—ä m — — — 22 — —