Göteborgsposten – 28 januari 1863, sida 1

— — — — långt asfstånd börjar buga sig och just der ångaren går fram böjer sina hufvuden ända ned till vattnets yta — har ni sett detta, så kan ni bilda er en tydlig föreställning buru i dessa dagar de svaga röen vid Drottninggatan böja sig der konungen går fram. De ovationer, för hvilka H. M:t varit föremål på kongl. och Mindre teatrarne känner ni redan till. Mindre teatern var så lycklig att få göra början. Man gaf den aftonen Bauernfelds ÅBekännelserna, en särdeles rolig komedi, och Blanches Resande Teatersällskap, hvilka stycken den k. familjen ej förut sett. Upplifvad af det vackra och hjertliga mottagandet af publiken, som för aftonen var toiletterad på det mest öfverraskande sätt, var H. M. vid briljantaste lynne och skrattade godt åt Sjövallska teatersällskapets uppträdande i Wimmerby och Sjövalls lugn under alla förhållanden, äfven vid angreppen af garfvaren Gräström, som af hr Åhman gifves på det mest kostliga sätt och hvilken redan vid sin första enträ, då han tager af sig galoscherna vid dörren — något splitter nytt på scenen — uppväcker de ljudligaste skrattsalvor. IIr Stjernström lärer efter representationens slut blifvit uppkallad i konungens loge, då konungen yttrat till honom: Det var riktigt roligt hos dig i afton; arrangera flera sådana der trefliga tillställningar, så skall jag komma till dig oftare. Tack emellertid för i afton! — Någon illumination blir således icke af, icke någon officiel åtminstone, såsom H. M. yttrat. I stället få vi adresser. Det värsta är att, trots glädjen, dylika opinionsyttringar så lätt kunna misslyckas. Folket är i allmänhet föga böjdt att vandra långa vägar för att skrifva sitt namn, det vill ha något högtidligt och ställer man då till så innerligt väl som på Börsen, der å dörren till Börsföreningens lokal, i hvilken adressen till undertecknande är framlagd, står med stora bokstäfver skrifvet: -Ingen som ej är ledamot af Börsföreningen eger inträde här, så är mycket att frukta för adressens öde. Genom ett dylikt välvist arrangement samlar man ej många namn, och tages ej förbudet mot inträde bort och några inbjudande ord sättas i stället, så bereder man representationsförslagets lastare — sådana finnas redan i tvenne Stockholms-tidningar: Fäderneslandet och ÅWäktaren — anledning till mycken fröjd. — Jag glömde nämna här ofvan att vid representationens slut å k. teatern, der H. M. helsades med handklappningar, syntes ingen medlem af den gamla aristokratien närvarande, utan blott yngre, till det prononceradt liberala partiet hörande medlemmar. Ganska betecknande för sinnesstämningen bland ridderskapet och adeln torde följande yttrande af en inbiten aristokrat, hvars namn jag ej vill uppgifva, vara: Rösta för förslaget kommer jag väl att göra, men att tacka för det, det kommer jag deremot icke att göra. Den i mitt förra bref omnämnda middagen för H. H. Reuterdahl lärer varit högst ledsam. Icke ett enda ord hördes ifrån någon enda ledamots läppar om det nya representationsförslaget, man bara åt och drack, och först mot slutet af middagen, när högvördiga ståndet kände sig något mera lifvadt, vågade sig Piesteståndets poet, hr Sander, fram med sina humoristiska verser till de tre vid middagen närvarande Henrikarnes, Erkebiskopen, biskop Hultman och doktor Lindgren, ära. En fjerde Henrik, Henrik den Olydige, som skulle hafva varit närvarande vid detta tillfälle om han varit laglydig, fick en ganska amper släng, som tycktes falla Högvördiga ståndet på läppen, om ej annat så för H. H. Reuterdahls skull, som aldrig kunnat riktigt med denne åsyftade Henrik, — som ni redan gissat är biskop Thomander.